χ

Jag bor faktiskt på världens finaste gata, nämligen Kärleksstigen. Det är en ära.
Jag har bara flyttat 50 meter, men det känns som jag har flyttat till en helt ny ort. Jag vet varken om jag vantrivs eller trivs i det lilla huset. Jag gillar en sak och det är att vakna tidigt, dricka kaffe i dom nya muggarna och sitta i vardagsrummet och titta ut, mot mitt gamla hus. Och så gillar jag lugnet som finns i huset.
Men jag gillar mamma's place, för där är allt så mammigt. Det luktar på ett speciellt sätt här och jag får alltid samma känsla när jag kliver in hit. Och så har jag världens skönaste säng här, och största.

Jag har inget nyårslöfte för jag vet att jag inte kommer hålla det, så det känns bara onödigt och dumt. Men däremot har jag några mål för det kommande året. Såna som inte är totalt omöjliga att följa, som att ha godisförbud ett år. Nej fyfan.
Fia lär bli arg nu, men såhär är det. Jag ska ner, två tre kilo sägs att inte märkas men jo för mig känns det. Jag känner mig tamejfan som en uppsvälld jultomte. Och jag hatar det. Fast jultomtar är söta, men nej. Jag passar inte som jultomte.

Jag älskar att vara uppe sent och sova länge, det är så mina dygn ska se ut. Ja.
Jag har sett på Eva&Adam i flera dagar nu känns det som, hela nätterna kanske man ska säga. Ett program till och ett till.
Och nu sitter jag och beundrar mina nya ringar som jag har köpt idag, det var faktiskt ganska välbehövligt, men mina två halsband och skorna, med klackar kanske inte var så värst välbehövliga. Men jag kände att jag behövde unna mig lite finsaker, så voila! Nu är jag mycket gladare och kanske även, lite finare.

När jag var i storstan igår letade jag även julklappar till mig själv som pappi skulle köpa. Så jag tänkte den smarta tanken att jag skulle leta efter en klänning som jag kan bära på julafton, men vet ni vad? Jag hittade inte en enda en som var fin, det var illla. Bara en, långklänning. Enkel men ändå så jävla fin. Men nej, när jag tog på mig den såg jag gravid ut och som även lite ut som en tant. Så nej.

Så nu har jag lite panik känner jag, för förra årets klänning är för liten över brösten. Aha, jättekul. Äsch det är väl positivt om man tänker efter...

Jag har sovit underbart skönt inatt, uppe i mitt lilla rum hos sis i sunnää. Nu sitter jag ensam och självklart dricker min morgondryck och ser på nyhetsmorgon, ganska intressant.

Idag är det dan före dopparedan. Jag har fortfarande några julklappar snart men jag känner ingen stress. Det får det bli som det blir helt enkelt. Men idag blir det mys, bara göra myssaker har jag tänkt. Klockan ett tar jag bussen hem, fixar förhoppningsvis dom sista klappisarna, äter julskinkesmörgås hos mammi, dricker nog även lite must. Sen ska jag baka lite julgodis hos pappi för där är det tomt på godsaker och sen ikväll ska jag ha det traditionella bingolottospelet. Dagen innan julafton är bannemej mysigare än själva julafton, därför ska jag njuta som fan.

Ska man imponera på mig någon gång ska man absolut visa en Astrid Lindgren film. Bra va? Nu vet alla det så nu får ni börja planera en filmkväll med mig.
Men ni alla vet ju vilka filmer Astrid Lindgren har gjort så jag skiter i alla dom filmerna nu och kör på alla andra.
Let's go.

Första plats, blir hör och häpnad Inception. Nu hoppas jag min bror läser detta så blir han stolt. Men snälla se den, för man blir faktiskt alldeles mållös efteråt. Jag hatar vanligtvis tänkfilmer och filmer som är overkliga, men denna film var något speciellt. Man satt verkligen som ett frågetecken genom nästan hela filmen, men när jag kom ut ur biosalongen så visste jag inte vad jag skulle säga för den var så fruktansvärt speciell och nått så jävla bra.

Andra plats, blir nog Dear john, därför att den berör. Jättemycket. Och jag gråter jättemycket till den filmen. Den handlar givetvis om en stark kärlek mellan två personer varav en åker på krigsgrejs. Skitfin.

Tredje. Hmm, svårt val. Men Allt för min syster. Den får priset för världens finaste film och det är också en film som jag gråter alldeles sjukligt mycket. Man ser en flicka som har leukemi men älskar ändå livet. Ser någon slags mening med allting. Det går inte att förklara den filmen, man måste nog se den faktiskt, för att förstå hur jävla sorlig den är.

Fjärde. Pippi långstrump och Madicken. Jag kunde inte hålla mig. De går verkligen inte att förklara med ord, hehehe.

Femte plats då ra. Jag kommer inte på någon, så jag tar väl någon gråtfilm igen då. Eftersom jag älskar dom så jävla mycket. The notebook. Åhåjajja säger jag, den är hur jävla fin som helst. Också en kärleksfilm som berör iallafall mig, otroligt mycket. Det kan man kalla kärlek.

Nu kom jag på en till, nämligen klassikern A walk to remember. Ytterligare en kärlek&gråtfilm. Starka band mellan varandra och så kommer sjukdomar emellan. Och då grinar man ihjäl sig.. Yepp.

Eftersom Amanda fortfarande inte har något internet sköter jag bloggandet nu. Hon sa åt mig att skriva om hur jag och hon är när vi är med varandra, och varför vi är just fia&carle.

Vi kan ses som fullkomligt normala bland folk, men skenet kan bedra. Om folk såg oss eller hörde oss när vi är ensamma skulle nog ingen, seriöst, ingen vara med oss igen. Vi är helt sjuka. Och innan jag kände Amanda trodde jag inte det om henne, men hon är totalt jävla galen i sin, eller nej, vår ensamhet. Vi kan knappt sova över hos varandra. Det slutar med att vi somnar runt tre-fyra efter att ha skrattat åt det mesta, pratat om oviktiga men för oss intressanta saker, och efter att jag har läst någon typ av barnsaga för Amanda. Sist blev det klassiska tomtesagor. Det är inge bra, speciellt inte på veckodagar då vi måste gå upp runt sju. Vi har även fått nån slags idé om att man absolut inte får säga godnatt, för då somnar man aldrig.

Hon skrev precis via sms att hon föddes till en soffpruttare, vilket får henne att framstå som lite weird. Det är hon, men det betyder inte att ni ska undvika att sitta i samma soffa som henne. Jag har nämligen suttit i samma soffa många gånger, ingen olycka skedd än så länge.

Sen har Amanda berättat för mig en av anledningarna till varför hon älskar mig. För att hon vet att även om hon skulle ställa till det på något sätt, eller gå tillbaka till en kille jag tycker är det största svinet i världshistorien så skulle jag vara lika ledsen för hennes skull, även om jag hade varnat henne för honom redan innan. Och att vi båda vet att det inte spelar någon roll vad klockan är, vart vi befinner oss eller hur många mil hemifrån vi är, så kan vi alltid höra av oss till varandra.
Sen att veta att hon skulle göra samma saker för mig som jag skulle göra för henne gör det hela ännu bättre!
Det är allt det här, och massa annat som gör att vi är dom vi är, i detta fallet, Fia&Carle.

HEEEEEEEEEEJ! Fick i uppgift från min vän Amanda att blogga lite medans hon färgar Emmas hår. Det behövde fräschas upp lite... 
Jag tror jag har förlorat min kunskap i bloggande, under helgen bad Amanda mig att blogga, annars skulle bloggen stå stilla,  nästan inga inlägg på en hel helg, vilket aldrig har hänt tror jag. Dessutom skulle hennes julkalender dö ut, (dvs hon skulle missa två dagar, då kommer den i otakt och då är det ingen julkalender.. förfärligt!) Jag bestämde mig för att ta detta ärende på största allvar. RÄDDA KALENDERN! Det gick inte... Blogg.se ville inte samarbeta med mig, och jag gav upp. Detta är inte likt mig. Jag är inte typen som ger upp, jag är den som kämpar in i det sista!! Och jag gjorde faktiskt allt jag kunde. Bytte dator flera gånger, först hade jag min, sen mammas, brors, sen den bärbara och åter till min stationära. Jag provade att uppdatera sidan kanske  100 gånger, när detta inte funkade gav jag upp och sket i att rädda Carle's julkalender. Och vad skulle jag göra åt en webbsida som verkligen inte ville kooperera med mig? Och att skriva detta inlägg har tagit mig typ en timme eller något. Bara det säger allt. Min bloggkunskap är som bortblåst. Hade detta varit en text om julklappsrim, kinamat eller något inom mitt intresseområde hade det tagit högst 10 minuter, texten är fan inte ens lång! Men jaja, nu babblar jag. Det är också någonting inom mitt område. Jag är nästan aldrig tyst. 

 
Vissa av er kanske inte ens vet vem det är som skriver än? Det är såklart jag, Fia, även känd som carles kompanjon och bästa vän. Hennes högra hand och framtida brudtärna. Såhär ser jag ut för er som inte vet:

skoja, jag ser inte alls ut så. Jag såg ut så för 2 och ett halv år sen typ.
hejdå

Jag ställer klockan på 05.03 exakt, jag tänker "åh, vad förbannat skönt, två timmar kvar". Sen ställer jag mobilen på en timme senare och sen ytterligare en timme. Klockan tjugo över sju går jag upp, eller nej 07.18. Sen, sminkar jag mig, sotar lite och öser på med glitter, tar eyeliner och mascara. Sen fixar jag håret, oftast plattar det rejält. Sen går jag upp dom för dom få trappstegen jag har till köket, för att ta en kaffekopp.
Njuter av kaffekoppen samtidigt som jag tittar mig i spegeln. Då är klockan ungefär 07.35. Dom sista 25 minuterna lägger jag mig i sängen och sover.. Hur skönt som helst.
Okej nu missade jag en grej, jag tar givetvis på mig kläder innan jag går till skolan. Det blir oftast i mitt mörka rum vilket resulterar att jag har mina strumpor upp&ner och bak&fram alldeles för ofta.
Sen är det skola i alldeles för många timmar, spanska, äckelno, mattefnatte, lite so, smörgåslunch, kaffehåltimme och en och annan daim. När jag inte har daimförbud vill säga.
Efter en äckligt lång skoldag drar jag och Fia och först äter korv i baugette på OK. Den smakar givetvis ljuvligt, för att den ska göra det ska man säga "lite vitlökssås" med betoning på lite. Annars blir allting väldigt väldigt fel.
Sen går vi mot byn, tittar lite i affärer, luktar på parfymer och driver med allt som går att driva med. Yepp.
Vi blir helt plötsligt väldigt hungriga igen, så vi går och äter kinamat och varje gång blir det samma rätt och samma dryck. Nämligen Pasta med kycklig och tum yun och ett glas vatten, eller nej det slutar alltid med att jag får gå och be om ett glas vatten till. Det är ganska starkt.
Vi äter hundratals polkagrisar och tittar på lyckokaka-lappen. Sen går vi hem, skiljs alltid på samma ställe. Säger hejdå och så strosar vi hem.
När jag väl är hemma tar jag mig en kaffekopp och vanligtvis sätter mig och bloggar. Skitkul I know.
Sen tittar jag på Förkväll och åker till mamma för ännu lite mera kaffe och mammi&dotter prat. Då är klockan ungefär åtta och jag åker hem till pappi igen. Där duschar jag, sätter på mig mjukiskläder och är ful. Strosar sen runt och gör ingenting, skriver sms och taggar helgen. Det gör jag i princip hela hela tiden.
Avslutar dagen med en apelsin, duntäcke, ett avsnitt av Andra avenyn och sist men absolut inte minst, my lovely säng. Sen sover jag min skönhetssömn i alldeles för få timmar innan klockan ringer igen. Toppen, då vet ni det.



Det var den dagen då jag kände mig så fruktansvärt jävla äcklig, så det går inte att beskriva med ord. Herra.

Amanda Carle älskaaaar tidsinställda inlägg nuuu. Jag är nämligen på väg till Köööping när ni läser detta.
Vad ska jag göra där då? Jo, jag ska spela SM today och jag tänkte ha ganska kul.
Så ja, håll tummarna för mig är ni snälla.
Pusssss ja.

....är givetvis mitt älskade Göteborg! Den platsen jag alltid blir lika glad över att komma till, den staden är så himla himla fin. Speciellt vid ett hotell jag och mammi bodde på i våras, det var gym och relaxavdelning en trappa upp. Wow tänkte jag, men sen såg jag det bästa. En takterass med solstolar, en jacuzzi och en helt otrolig solnedgång.
Jacuzzin var jättevarm och utsikten var helt amazing. Efteråt satte jag mig i ångbastun och sen vidare ut till jacuzzin igen. Jag fotade, men fick inte in känslan i bilden. Det var liksom obeskrivligt.
Det är min favoritplats, den finaste platsen jag någonsin har varit på. Och så avslappnande. Amazing!

 
Lovelyyy

I mitt huvud just nu är det Thailand, jag vill verkligen dit! Jag vill ha de där ljusblåa haven med kritvit sandstrand och dom där gungorna vid stranden. Jag vill gå på dom där marknaderna och shoppa annorlunda och snygga kläder för en tjuga.
Ah, det vore jätteskönt. Jag tittar lite på resor faktiskt, det är nämligen inte bara jag som är väldigt sugen på en resa. Hehe.
Jag och mamma är ganska lika när vi åker utomlands, helst åker jag bara med henne. För som sagt vi har ganska likadana vanor. Vi går upp tidigt för att ta en lång frukost samtidigt som vi taggar för en hel dag med sol och bad.
Sen ligger vi och steker, samtidigt som vi lyssnar på musik och läser böcker. Tar ett dopp i poolen och sen drar vi till havet där vi snorklar och steker ytterligare lite till.
Jag längtar till solen och värmen och hoppas för allt i världen att det blir en resa snart. Jaaao.
Men innan mitt liv tar slut vill jag också besöka - Först och främs, Bali. Men också Australien, Maldiverna, Japan, Kina, Miami, L.A, New York och andra delar i USA.





Lovely Thailand

Hellu everybody! I'm back, eller nej det är jag inte. Mitt bredband kommer inte komma tillbaka på 3 veckor, men jippi. Tur att mammi har.
Så igår sprack min julkalender, det är kasst. Men jag ska rädda den! I promise.
Ikväll blir det en myskväll, ska-bli-så-jävla-skönt.

Jag vill ha vår.
Eller en resa utomlands.
Eller en varm dusch.
Och en lussekatt.

Drömmer mig bort till Karon Beach, Thailand.

Okej, jag är 30 år då. Såhär ser det ut för mig då; Jag har blondt långt hår, som inte är ett dugg slitet tack vare mina underart grymma hårprodukter. Hehe. Jag är en aning längre och har en ännu längre man.
Jag bor nog inte i Torsby, för flyttar jag en gång härifrån tror jag tyvärr inte att jag kommer tillbaka hit. Just för att jag gillar storstan lite mer än det lugna. Jag har två barn, två flickor. Joline och Tindra vill jag att dom ska heta. Jag är förhoppningsvis en väldigt stolt moster och faster åt mina syskonbarn som jag och mina barn träffar väldigt ofta för mys.
Jag bor inte i lägenhet, jag vill kunna gå ut på egen tomt och sola precis hur mycket jag vill på sommaren och göra hur många snögubbar på vintern. Så, ett hus som är inrett i bara vitt och i en gammal stil.
Jag jobbar givetvis som en frisör, i en modern och stor salong med många kollegor. Jag älskar att gå till jobbet, för att klippa sidecuts, slinga och blondera svarthåriga till blondt.
Jag åker ofta och tittar på min bror som spelar bowling, precis som nu. För jag gillar det och jag vill gilla det lika mycker då som nu.
Jag träffar mina vänner och har tjejkvällar precis som nu. För det älskar jag. Jag älskar att skvallra och prata en massa roligt. Jag älskar att skratta och busa med dom, så jag hoppas innerligt att jag har dom kvar då också.
På helgerna har vi fredagsmys med idol (?) och sen gör vi familjegrejer.
Jag hoppas att jag inte är en dum blondin, men det ska jag väl försöka fixa. Jag vill leva det lätta och ha roligt.


Där har ni mig, om femton år. Och min man ska vara världens bästa. Olle i idol med andra ord.

Amandas tema är idag; Mig själv i någon annans ögon. Då har jag, Victoria fått äran att skriva detta inlägg.
Ja, jag vet inte vart jag ska börja riktigt. Eller där ljög jag lite, jag har redan skrivit det här inlägget en gång men då försvann allt! men men, nu vet jag vad jag ska skriva i alla fall.
Jag har känt Amanda i snart 15 år och det är jag verkligen glad för!
På dagis var hon den söta lilla tjejen som inte kunde prata så tydligt men jag förstod henne ändå.
Men efter ett par lektioner hos talpedagog så kunde hon utala alla konsonanter.
När vi sen började skolan upptäkte jag att amanda var inte bara en kompis, hon var min allra bästa vän som jag kunde tala om allting för. För Amanda är en sån person som man kan öppna upp sig för och berätta om de allra mörkaste hemligheter. Det spelar ingen roll om du har känt henne i 15 år eller 15 dagar, du kan berätta allt för henne. När du pratar lyssnar hon, tänker lite och säger de precis rätta orden man behöver höra.
Det du berättar för henne håller hon hårt!
Hon är verkligen en enkel och förstående person.
Och det är så jag tror första intrycket av Amanda är, enkel, lättsam tjej med en helt underbar och bubblande personlighet. Men det första du lägger märke till hos henne är så klart de mörkbruna ögonen som du inte vill sluta titta in i. Amanda är verkligen en person som man inte kan ogilla, antingen gillar man henne eller så älskar man henne! Amanda sa att jag inte bara fick skriva tt hon är ängel och att hon är helt underbar och då sa jag ju nej, men nu när jag sitter här och ska komma på någon dålig sida som hon har så är det verkligen jättesvårt!
En svag sida hon kanske har är att välja bra killar, men det är ju inte så lätt att finna någon som är värd henne. Hon är värd någon underbar som uppskattar henne och behandlar henne som den underbara brud hon är!
Jag vet inte riktigt vad mer jag ska skriva.. Hm det här med att blogga är inte så lätt.

Några saker om Amanda!
- Hon gillar verkligen inte katter eller höns
- Hon får väldigt lätt sockerkickar och blir då tokig
- Hon bröt armen när hon var ca 10 då jag tvingade upp henne på en häst
- Hon blir väldigt kissnödig av att dricka kaffe hela dagarna
- Hon älskar när man pysslar i hennes hår och trycker längs ryggraden
- Hon är en partypingla och alltid festens mittpunkt
- Hon har alltid velat bli frisör och vill förtfarande och kommer bli
- Hon har aldrig strumporna rätt, hälen ovanpå och ut och in
- Hon är beronde av nagelack
- Hon säger alltid Herra i stället för hej då

Tack för mig nu kommer jag inte på något mer att skriva,
men tack Amanda för att jag fick skriva den här texten och du ska veta att jag älskar dig!

/ Victoria







Hon har förändrats men insidan är forfarande den samma!

So, väldigt tråkigt. I länder och u-länder, hmm. Som vanligt gör jag en massa annat, bloggar, läser Julia, svallrar, pratar pinsamheter och längtar till lunchen. Passar mig perfekt.
Nu blev jag helt plötsligt väldigt trött, så nu ska jag lägga mig på golvet och ta en tupplur under tiden Fia läser veckans värsta pinsamhet i Julia. Jättekul. Och jättepinsamt att någon litet tjej har visat sina hello kitty trosor inför tre killar, SÅ JÄVLA PINSAMT!
Vi är 15 år, men beter oss som 9år. Mogna jaaaaa.

okej, nu blev det ganska svårt, jag vet inte riktigt hur jag ska kunna välja ett ögonblick. Så hmm, låt mig tänka.
Något i kärleksväg vet jag inte. När man ser på filmer så är allt så uberromantiskt med levande ljus, rosenblad, solnedgångar och fina viskningar i örat. Något sånt har jag inte varit med om. Men jag har varit med om något ganska fint, som inte är något liknande som i kärleksfilmerna men däremot något fint i det vanliga Amanda Carle livet. Ett mörkt rum, simpel inredning, fyra tända ljus. Ett chokladljus som gjorde att det doftade kladdkakssmet i hela rummet men också en blandning av en gnutta vaniljsocker.
Det var ingen solnedgång på långa vägar, men istället för en solnedgång var det en tv igång. Med Kungarna av Tylösand i bilden, ja jag vet att det nog var det finaste programmet vi kunde ha valt. Hehe.
Och istället för rosenbland var det kvistar på golvet, kvistar som hängde med in i mitt rum när mitt sällskap kom in genom mitt fönster eftersom det var alldeles för pinsamt att gå in genom ytterdörren. Pappa var ju nämligen där. Men någonting som jag fick var några mjuka ord i mitt öra. Och värme. Och jag fick lukta på hans doft som var pojkparfym. Jag fick höra de djupa andetagen. Och allt sånt som inte betyder någonting för någon annan än mig själv.
Och kanske låter det inte alls fint, inte alls mysigt eller kärleksfullt. Men det är nog den enda gången i mitt liv som jag har känt mig speciell. Och att jag är på just den bästa platsen i hela världen, just då. I mitt rum med en person, som just då var väldigt bra.
Sen gick det ju som det gick, men ett fint ögonblick fick jag iallafall. Och det är jag ganska glad för, om jag tänker efter. Vilket jag gjorde just precis nu, tack vare min lilla julkalendergrejs.

Okej, jag ställer klockan på 05.03 varje morgon och snosar till 07.18. Vad är det som får mig att orka gå upp och inte ligga kvar i min underbara sköna säng? För det första så är det mina vänner, de som möter mig på morgonen och säger " men tjenna Carle, jävlar vad fin du är i håret". De som varje dag får mig att le. Det kan låta överdrivet, men vad skulle man göra utan andras stöttande ord? Det är ju dom som gör att man sträcker på sig och tar älgkliv i korridoren istället för att krypa ihop i sig själv.
Sen så, hur mycket man än klagar över hur jobbigt det är i skolan så är skolan en perfekt samlingsplats för alla ungdomar. Långa som korta, blonda som brunetter. Det är egentligen alldeles perfekt, förutom att no och spanska tillhör skolan också. Men hur kul är det egentligen inte att gå till skolan efter ett långt sommarlov?
Vissa dagar vill man givetvis gräva ner sig och stanna i den där underbart skäna sängen i ett märkt rum i källaren. Men när jag tänker på att det är en ny dag, med nya möjligheter för både det jobbiga som det roliga. Och varje dag får man faktiskt vara i samma närhet som dom man skulle kunna offra det mesta för.
Idag är kanske dagen någonting fint händer, idag är kanske dagen som fyller ut de dagar som man vill ligga kvar i sängen.

Men får inte glömma, givetvis gör kaffet det hela mycket bättre också. Hehehhe.