Okej, jag ställer klockan på 05.03 varje morgon och snosar till 07.18. Vad är det som får mig att orka gå upp och inte ligga kvar i min underbara sköna säng? För det första så är det mina vänner, de som möter mig på morgonen och säger " men tjenna Carle, jävlar vad fin du är i håret". De som varje dag får mig att le. Det kan låta överdrivet, men vad skulle man göra utan andras stöttande ord? Det är ju dom som gör att man sträcker på sig och tar älgkliv i korridoren istället för att krypa ihop i sig själv.
Sen så, hur mycket man än klagar över hur jobbigt det är i skolan så är skolan en perfekt samlingsplats för alla ungdomar. Långa som korta, blonda som brunetter. Det är egentligen alldeles perfekt, förutom att no och spanska tillhör skolan också. Men hur kul är det egentligen inte att gå till skolan efter ett långt sommarlov?
Vissa dagar vill man givetvis gräva ner sig och stanna i den där underbart skäna sängen i ett märkt rum i källaren. Men när jag tänker på att det är en ny dag, med nya möjligheter för både det jobbiga som det roliga. Och varje dag får man faktiskt vara i samma närhet som dom man skulle kunna offra det mesta för.
Idag är kanske dagen någonting fint händer, idag är kanske dagen som fyller ut de dagar som man vill ligga kvar i sängen.

Men får inte glömma, givetvis gör kaffet det hela mycket bättre också. Hehehhe.