Ska man imponera på mig någon gång ska man absolut visa en Astrid Lindgren film. Bra va? Nu vet alla det så nu får ni börja planera en filmkväll med mig.
Men ni alla vet ju vilka filmer Astrid Lindgren har gjort så jag skiter i alla dom filmerna nu och kör på alla andra.
Let's go.

Första plats, blir hör och häpnad Inception. Nu hoppas jag min bror läser detta så blir han stolt. Men snälla se den, för man blir faktiskt alldeles mållös efteråt. Jag hatar vanligtvis tänkfilmer och filmer som är overkliga, men denna film var något speciellt. Man satt verkligen som ett frågetecken genom nästan hela filmen, men när jag kom ut ur biosalongen så visste jag inte vad jag skulle säga för den var så fruktansvärt speciell och nått så jävla bra.

Andra plats, blir nog Dear john, därför att den berör. Jättemycket. Och jag gråter jättemycket till den filmen. Den handlar givetvis om en stark kärlek mellan två personer varav en åker på krigsgrejs. Skitfin.

Tredje. Hmm, svårt val. Men Allt för min syster. Den får priset för världens finaste film och det är också en film som jag gråter alldeles sjukligt mycket. Man ser en flicka som har leukemi men älskar ändå livet. Ser någon slags mening med allting. Det går inte att förklara den filmen, man måste nog se den faktiskt, för att förstå hur jävla sorlig den är.

Fjärde. Pippi långstrump och Madicken. Jag kunde inte hålla mig. De går verkligen inte att förklara med ord, hehehe.

Femte plats då ra. Jag kommer inte på någon, så jag tar väl någon gråtfilm igen då. Eftersom jag älskar dom så jävla mycket. The notebook. Åhåjajja säger jag, den är hur jävla fin som helst. Också en kärleksfilm som berör iallafall mig, otroligt mycket. Det kan man kalla kärlek.

Nu kom jag på en till, nämligen klassikern A walk to remember. Ytterligare en kärlek&gråtfilm. Starka band mellan varandra och så kommer sjukdomar emellan. Och då grinar man ihjäl sig.. Yepp.