Två dagar innan jul. Jag har fortfarande ingen större julpanik eller känner ingen speciell längtan. Det blir en konstig jul, alldeles för konstig. Och trots att det hela grejen med att bo först med mammi&pappi till mammi på ett ställe och pappi på ett annat, börjar läka och jag börjar vänja mig. Så rivs såren upp ibland och nu är det en familjehelg som väntar vilket gör hela julen, väldigt dum.

För nobody should be alone at Christmas Eve. Då är jag hellre ensam själv än att någon annan i min familj ska behäva vara det.