Tbt




Året var 2013, jag befann mig i flisa mitt i natten, jag åkte i någonting som inte ens kan kallas bil, så jag åkte alltså runt i något annat än just en bil. Jag stod alltså på ett torg i Flisa med en massa onyktra människor, jag skulle ringa pappa och säga att jag mår bra och att jag snart kommer hem. Ringer pappa, han svarar inte, jag blir fullständigt rasande och säger ett och annat elakt ord om att han inte svarar. 
1. Klockan var 03.40, han sover Amanda? 2. Sen när har ett mobilnummer 15 siffror? 3. Hur dum i huvudet är du? 4. Och vad gjorde du i flisa? 

Dessa frågor ställer jag mig än idag. Gud vad jag har skrattat åt detta sen dess, jag slutat helt ärligt aldrig att förvåna mig själv. 

Varm i hjärtat











Blir varm i hjärtat av bilder från sommaren. Fan vilken bra sommar jag hade. 

Myyyyyyz



Scones och Pippi Långstrump, det är så min morgon har sett ut. Men rastlösheten tog över även idag så jag och Erica bestämde oss att göra vår egen smörgåstårta, ska bli spännande att se hur länge vi har tålamod till det samt se hur länge vi är vänner denna gång. Bra måndag med andra ord. 

Ett lite djupare

Igår fick jag ännu en gång svar på att jag har världens bästa vänner, som tar emot mig när jag faller. För ibland gör man det, man faller, man bryter ihop. Och det är helt okej att göra det ibland, att visa sig svag och jag kan inte minnas när jag visade mig svag för en annan människa eller för mig själv senast. Och därför får man sig en käftsmäll ibland, bägaren rinner över. Man behöver inte vara superwomen alla dagar i veckan. Det är ju mitt motto varje dag, att vara superwomen men jag måste lära mig att även superwomen har dåliga dagar och det är helt okej. Det är faktiskt helt okej att gråta, det är helt okej att vara ledsen och jag tror vi alla behöver vara det ibland. 

Jag har en tendens att alltid vara beroende av att visa mig stark, visa mig oberörd men jag är ju verkligen ingen sån människa. Jag är ingen kall person, men det har blivit lättare för mig att vara kall och oberörd istället för att visa mig ledsen. Men smällen får man ju ta en dag ändå, det finns ju fortfarande kvar i kroppen och då rinner bägaren över, så är det bara. Och jag skrämmer mig själv, när blev jag så rädd? När blev jag så rädd för att ta tag i mina känslor och ta tag i det som egentligen får mig att vara ledsen? Det blir inte lättare av att skjuta upp det, visa sig stark och vara glad. 

Jag är världens varmaste människa egentligen, som har fullt med känslor i kroppen, gråter för ingenting och skrattat högst och längst. Jag vill vara den människan, men superwomen har tagit över och hon har bara bestämt sig att det är lättare att vara kall. Inte känna någonting utan bara vara där, helt oberörd. 

Så gråt, gråt och skrik. Superwomen har dåliga dagar hon också. Och det är helt jävla okej. Käftsmällar får vi oavsett ibland, för allt är inte ljusrosa och fluffigt hela tiden och det tror jag vi bara måste finna oss i. 

Bra liv





Idag har min rastlöshet tagit över mig, har kliat i kroppen hela dagen. Så jag åkte till jobbet och tvingade Emma skaffa sig löshår så jag fick något att göra. Sen lagade jag mat (!!!), sen tog jag och Erica en lång biltur mitt ut i ingenstans och nu ligger jag och googlar på mig själv. 

Det är såna här dagar jag funderar på varför i hela friden jag bor i Torsby när jag mer än allt annat vill tillbaka till Karlstad. Och det är såna här dagar jag hinner tänka på hur jag ska göra för att det ska bli så. Saknar Karlstad och mitt liv för ett år sen, gör lite ont i hjärtat faktiskt. 

Puss




Jag har haft en sån fin dag! Trots att det är årets äckligaste dag, förlåt mig alla kära men denna dagen är absolut ingenting för mig. Har verkligen haft en fin dag på jobbet, jag kan inte förstå att jag får jobba med det jag älskar så mycket. Tänk vilken tur man har ändå. 
Nu ska jag fortsätta min oromantiska dag med mina älskade vänner. Ska dansa och ha så roligt! 

Hoppas eran dag har varit bra och att ni har fått mycket kärlek, det är ni ju värda. Det är jag också. 

Nu är jag nöjd för en gångs skull




Älskar mitt hår just nu, snälla Maria Amanda carle låt ditt hår vara nu.

❤️










Haha vilken kväll jag hade igår! Åkte till Karlstad för att träffa Sofie och Sofia, som jag saknar dom och herregud vad jag saknar Karlstad. Får ont i magen när jag åker därifrån. Iallafall så hade jag en väldigt rolig kväll med dom, träffade även min kära bror. Haha ja jisses vilken kväll. 

Idag har jag gjort ett tappert försök att bli människa igen, mission failed skulle man väl kunna säga.. Men det var det värt. Nu ska jag tagga om en ny vecka med mys, kurs, bio (!!!!), jobb och den äckligaste dagen på hela året. Kommer bli en perfekt vecka detta. 

Onsdag

Att jag inte skäms, på riktigt. Bloggen har dött ut totalt de senaste månaderna, ska försöka bättra mig, måste försöka hålla skiten i liv alltså. 

Jaha hur är det med mig då? Det är fint, just nu känner jag mig faktiskt väldigt varm i kroppen, känner bara love love love love till mina vänner, finns ingenting som slår dom ärligt talat. Så det är väl ungefär dom jag ägnar min tid åt, varje dag, helst hela dagarna. I helgen var jag på kalas hos fia, igår var jag på tacomys hos fia och idag blev jag överraskad av erica med kinamat och godis samt barnfilm. "Varför gör du detta Erica?" "Du har haft två jobbiga dagar, då tänkte jag att du var värd detta". 
Hur ska jag inte kunna vara varm i hela kroppen liksom? 

Annars är allt som vanligt, jobbar jobbar jobbar och längtar till sol och värme. Sistaminuten-apparna går varma kan jag lova er. I somras tänkte jag ta en sistaminuten till Cypern helt själv, det är faktiskt något jag värderar att göra snart. Bara för att jag hatar att vara själv och någon gång måste jag lära mig att tycka om att vara det, så vad vore bättre än att dra utomlands helt själv? Nej just precis, inget vore bättre. Ska bara samla lite mod till mig, så ska jag nog ro det i land också. 

Här har ni lite bilder från veckorna som har gått, varsågoda. 









RSS 2.0