Tomt.
Överallt.
Lampor, galgar, täcken, bord, tomt sminkskåp, tom säng och ingen du.
Borta.


Jag hade en tuff morgon, det var dags då och allt blev så verkligt helt plötsligt. Det fanns ingen återvändo liksom, det är idag, idag allt börjar på nytt. Och jag är så jävla o-redo jag kan bli.
Det finns bara en plattång nu, den andra är i ett helt annat hus. Jag är van att det finns två. Kajalpennan jag brukar använda finns inte i sminkskåpet längre. Den är också i ett helt annat hus. Mammis parfym, som jag brukar sno för att lukta mamma, finns inte där, där den brukar stå. I ett annat hus. Inte här.
Sakerna som jag är van ska finnas, finns inte här längre. Du finns inte här längre.
Jag är som sagt så jävla o-redo för allt som väntas. Det är tomt.


För tomt.