amanda skriveeeeer

Du kom liksom från ingenstans.
Från ingenstans med någonting.
Någonting jag inte kommer bort från.
Jag är fast. Fast i någonting jag inte kommer loss från.
Någonting jag tycker om.
Jag visste ingenting om dig, ingenting.
Sen fick du mig bara att le.
Le och vara osäker.
Men jag kände någonting fortfarande,
trots det där osäkra.
Så jag gick mot din famn den där kvällen.
Den kvällen som allt förvandlades till något fint.
Iallafall för mig och sen dess är du där.
Inom mig.
Och jag hatar att inte längre få se ditt namn i mobilen,
när jag minst anar det.
Det som lyste upp mina dagar.
Att jag var din favvo och att du var min.
Bara min.
Jag känner inte likadant nu längre,
som de dagarna i början av juli.
För mig är du mer än en sommarkänsla,
du är mitt ljus i det kommande höstmörkret.
Och det gör så jävla ont att veta,
att jag inte är ditt doftljus i det mörka.
För du är fortfarande min favvo.
Och min R.

Du kom från ingenstans med någonting,
som jag sitter fast i.
Kommer inte loss.
Lämna mig inte.





Kommentarer
Postat av: Anonym

vi måste nog prata. ♥

2010-08-08 @ 17:44:25
URL: http://jaghjertaamanda.ingenriktigblogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0