Jag vet inte hur många gånger jag har fått den frågan och jag svarar nästan samma sak varje gång - "det är det bästa som finns".

Och det är det ju, det är det bästa jag vet. Kan inte se mig själv någon annanstans än i en salong med armarna i 90grader med en fön i handen. Jag älskar det jag gör, mer och mer för varje dag som går egentligen. Vet ni varför? För jag får träffa Gösta 83 år på morgonen som berättar för mig hur otroligt mycket färdtjänst har höjt sina priser. Sen får jag träffa Liam 6 år som berättar att dom fick bannemej pannkakor till lunch idag dom, med hallonsylt! Och jag gör allt för att både Liam och Gösta ska gå ut nöjda och glada. Jag träffar alltså så otroligt mycket människor samtidigt som jag får hålla på med det som är min största hobby. Jag försöker verkligen få alla kunder att bli nöjda, jag vill verkligen göra allt för att dom ska bli sådär otroligt jäkla nöjda och känna att "detta var något annat än andra ställen jag har varit på det". Jag älskar att färga, klippa, styla, sätta på löshår och fixa brudar till bröllop. Allt det där, som är så jäkla roligt. 

Men samtidigt som jag tycker att det är det bästa som finns, så är det inte alltid lika lätt. Jag sliter otroligt mycket med prestationsångesten, jag vill verkligen få alla sådär supernöjda. Och ja, det händer att kunder inte blir nöjda, det händer alla och även mig. Och jag har så otroligt svårt att släppa det, det känns som jag aldrig kommer släppa en missnöjd kund. Så där ligger jag på kvällen, vänder och vrider på mig och funderar på vad jag kunde ha gjort istället. Och där har jag ett stort problem, jag släpper det aldrig. Det ligger och gnager hela tiden och det kan få en superbra dag att bli så jäkla dålig, bara för att jag inte kan sluta tänka på det. Men så är det, jag kommer möta många såna kunder och jag vet att jag måste lära mig detta, att släppa det när jag går hem för dagen. 

Sen så tror väldigt många att frisör, det är ett glamouröst jobb det! Det ser man ju, höga klackar och välfönat hår. Nu kan ni ju få tänka om här med detsamma. Frisöryrket är allt annat än glamouröst. Vet ni hur slitsamt det är för kroppen att stå upp hela arbetsdagen med armarna uppe i vädret? Nej. Det visste inte jag heller. Men det har jag då minsann fått känna på. Jag går ett antal gånger in i fikarummet per dag och drar på mig lite puder för att se något anständig ut, jag hinner i princip aldrig äta lunch och jag är en mästare på att stötta när en kund har kärleksproblem eller att hunden har fått magproblem. Vi är lite av psykologer, samtidigt som vi lägger de där otroligt tunna folieslingorna. Och för att kunna lägga de där folieslingorna så måste vi kunna kemi, samt en massa jäkla tekniker för att kunna få fram det resultatet som ni har funnit på Pinterest. Vi ska va glada och vi ska älska livet, no matter what. 

Inte nog med det, vi ska kunna trolla också! Här ska man kunna få fram en blondin från en brunett på två timmar och vi ska kunna trolla fram en Kim kardashian efter lite färg och klipp i ditt hår.  Nu är ju många saker helt omöjliga, jag kan faktiskt inte trolla alla gånger. Den utbildningen ingick aldrig i min linje. Jag kan få fram dina bästa färger i ansiktet och jag kan klippa fram dina kindben lite mer, men jag kan inte trolla fram en Kim bara för att jag färgar er som henne. Tyvärr, hade jag kunnat så hade jag provat på mig själv för länge sen. 

Ni hör, det är inte bara att färga och klippa som är frisöryrket. Vi är ju allt vi frisörer, vi är världens bästa människor och vi kan så jäkla mycket. Det händer att jag har hört någon säga till mig "frisör, hur svårt kan det va?" Allt jag kan säga till er är -" vännen följ med mig under en vecka i salongen och trolla fram en Ronaldo av en Ove Sundberg, så ska vi se hur lätt du tycker det är sen". 

Jag har världens bästa jobb, alla jobb har mörka sidor men alla dom positiva har vägt över för länge sen och jag är världens stoltaste människa över att va frisör. Bli det vettja, ni kommer ha så jäkla roligt.