Vad är det för datum idag? Äh skitsamma. För ett år sen sisodär, eftersom jag inte vet datumet för idag så var jag i Thailand. Jag hade haft den hårdaste hösten/vintern/början på våren ever och jag var ganska hopplöst grå i själen. Jag spenderade 15 dagar i Karon Beach Phuket med mamma och försökte läka ihop mig själv. Jag åkte Speedbåt som fick alla mina tankar att flyga runrunt i huvudet och det skönaste som fanns var att flyta i det 30 grader varma havet, fullt med äckliga fiskar sånt ni vet.

Jag minns hur skönt det var att flyta, ni vet väl vad jag talar om va? Världen liksom bara försvinner, man hör ingenting, möjligtvis den där vattenskotern kilometer ifrån och man försvinner för ett tag. Jag behövde inte tänka, inte välja utan bara vara borta för någon minut.
Jag minns en dag då det småregnade lite lätt, jag gick barfota vid stranden med 9 crimes i öronen. Och jag började gråta något så jävla otroligt, jag liksom bara insåg att jag ska vara glad för det jag har istället för att deppa ihop för det jag inte har. Klyschigt, ja jag vet. Men att det skulle krävas tiotusentals mil bort för att mina tankar skulle falla så, ja. Ja, vad vart ville jag komma med detta? Inte fasen vet jag, kanske att en dag så vänder boken blad. Och det är faktiskt så jävla sant.