skör
jag är för feg för att gå in på facebook för jag är för rädd, jag låter mig inte kolla på bilder eller kolla på konversationen emellan oss, för att jag blir alldeles iskall när jag ser hans namn. Jag vågar inte tänka på minnena vi har, för jag vet att det bara är minnen nu. Jag vågar inte tvätta för jag vet att längst ner i tvättkorgen finns hans kläder. Jag vågar knappt åka till torsby för jag är livrädd för att möta honom. Han styr mig nu.
Jag vill inte åka hem till mamma för jag vet att hans saker är överallt där. Jag vågar inte tänka på den dagen då jag måste lämna tillbaka dom. Jag är för feg för allting. Jag vågar inte möta verkligheten eftersom verkligenheten är den jag inte klarar av.
Blir man såhär? Är det så vi funkar, att vi t.o.m är för rädda för att möta våra egna tankar? Jag vet att det inte är sunt, för man måste få tänka klart och bearbeta det här, men jag är för feg. Jag liksom orkar inte. Och en dag när jag tror att jag har gått vidare så kommer det här komma ikapp mig.
Jag längtar så till den dag då jag har kommit över det här. Jag känner mig bara så sviken, så ensam, så kvävd liksom i mig själv, så sårad och så skör. Av att skriva mår jag bra. Som ni kanske har märkt, hehe.
Kommentarer
Postat av: Olivia Berglund
Amanda de gör ont i mig att läsa allt de där, men försök fokusera på det bra även om de är jävligt långt borta nu! Du behöver inte vara rädd, ta kontroll över dig själv för han har ingen som helst rätt att styra dig, du kan och du vågar! Du har ingenting att frukta vännen för du bestämmer över dig själv! Kom igen amanda, se allt det positiva i dig som vi andra ser! Du är stark, och det gör ingenting att inte vara stark ibland, men du måste ta kontrollen och välja själv! Kram
Trackback
