Hemma hos pappa, där jag spenderade varje natt förra året. Jag älskade verkligen mitt rum, kvällarna som var lite för långa med bra musik som fick mig att hoppa i sängen klockan 02.00. Allting var så impulsivt då, spontant och härligt. Jag låg varje natt upp och ner i just den sängen med min hjärtkudde från Ikea som kramade om mig.
Idag ligger jag just här, upp och ner och skenet bedrar inte, Ikeakudden ligger och håller om mig även idag. Jag lyssnar nostalgiskt igenom samma spelningslista, men jag hoppar inte upp och ner i sängen. Istället snurrar mina tankar runt. Jag tror mina dåvarande känslor stannade i väggarna i rummet, för de återupplivs varje gång jag ligger här. Varje gång jag får chansen att bara vara.

Jag behöver vara hemma. Jag behöver känna mig hemma och inte vilse. Rummen i torsby ger mig rätt att känna mig så också. Godnatt.