Min ena syster var alltså hemma hos mig förut. Jag kallar henne även för "den andra systern", eftersom hon logiskt nog är den andra i ordningen. Om du nu har några fler hjärnceller än fågeln som nyss flög in i min fönsterruta, så har du förhoppningsvis listat ut att jag även har en första syster. Grattis till dig, det stämmer bra. Henne kallar jag för "den första systern".

Men nu var det alltså min andra syster som var och hälsade på mig. Hon lånade min dator, skrev ett blogginlägg och sedan försvann hon. Och då menar jag bokstavligt talat försvann, hon gick upp i rök rakt framför ögonen på mig. Jag är ganska säker på att det gick till så, eller så ligger förklarningen i att jag glömde ta min medicin imorse.

Hur som jävla helst, hon "glömde" att logga ut från sin blogganvändare. Citationstecknet använder jag då jag tror att hon medvetet lämnade användaren inloggad då hon vet att jag inte skulle klara av att låta bli att använda mina äckliga fingrar till att komponera detta fantastiska alster.

Ni sitter säkert framför era dataskärmar och undrar vad det är för jävla fåntratt som skriver detta blogginlägg. Fåntratt är för övrigt ett ord som folk bör använda betydligt oftare. Men jag är då alltså brodern till den andra systern, och otroligt nog även till den första systern. Hur detta går ihop har jag aldrig riktigt lyckats få ihop... Kallas jag för "den första brodern" eller möjligtvis "den femtiosjunde brodern" sitter ni säkert nu och funderar. Varken eller kan jag säga, jag kallar mig själv för "mig själv" eller "den fantastiske". Den första systern och den andra systern kallar mig dock för "den enda brodern" eftersom jag helt sonika är deras enda broder.

Mina föräldrar har dock alltid kallat mig för "den äcklige sonen" och det har jag väl fällt en och annan tår över i min ungdom. Ung, det är jag dock inte längre. Förra veckan fann den andra systern ETT grått hårstrå på min hjässa, så jag kan ju bara anta att mina glansdagar är över. Jag fick givetvis panik över detta och färgade håret direkt.

Ett annat tecken på att jag börjar bli gammal är att jag har börjat använda väldigt märkliga uttryck och ord. När jag frågade en vän häromveckan om han ville gå ut och festa snart så frågade jag om vi skulle gå på något "diskotek". Vid ett annat tillfälle så beskrev jag en sak jag tyckte var fin som "tjusig".

Skrämmande.

Nu kom en helt annan vän hem till mig och sa "Hej Äcklet" till mig. Jag går ofta under det namnet då fler människor än mina föräldrar anser att jag är ett äckel. När jag är ute och går på stan så pekar folk på mig och ger förskräckta blickar åt mitt håll, väldigt ofta får jag även mottaga glåpord. Inte ens när jag är hemma i min lägenhet, där jag kan tycka att jag inte stör någon, så terroriserar folk mig. Mina grannar visar genom mtt brevinkast "Äckel, jävla äckel. Tvätta dig ditt förbannade äckel".

Men jag har börjat vänja mig.

Nu ska jag gå ner och hämta mina nytvättade kläder, HA, där ser ni att jag inte är så jävla äckliga. Så jag lämnar er nu. Men vi hörs kanske, eller kanske inte. Jag vet inte.

Hej.