Jag förstår inte hur orkeslös jag kan vara trots att jag enbart har befunnit mig i sängen i nästan tre dagars tid. Jag gick ut förut, med en kaffekopp och skulle sitta på altanen var det tänkt, det var iskallt. Så jag gick in igen, men då har jag iallfall fått luft, det är bra för mitt samvete.
Jag fick även besök av Henriks morfar förut, trots att han bara pratade vedhuggning med mig så tyckte jag det var trevligt. Jag gillar gamla människor, jag måste nog besöka min mormor under lovet. Hon är den enda jag har kvar och hon är ju så mysig när hon pratar om hur hon träffade min morfar och hur mamma var när hon var liten. Ååååh.