För cirka två år sen startade jag den här bloggen. Jag vet egentligen inte varför jag gjorde det, jag visste liksom knappt vad en blogg var och jag följde inga bloggar alls. Men en blogg ville jag ha, så jag kom väl bara på ett namn, det första som kom ut ur huvudet antar jag. Med tanke på vad namnet blev.
Men nej, det var inget för mig - trodde jag. Så jag gav upp lika snabbt som jag hade impulsstartat bloggen.
Men i december samma år, så ville jag verkligen göra något nytt, jag ville skriva, dela av mig av mina närmaste tankar, åsikter och visa alla andra vad jag tycker om osv. Jag ville inspirera.
Sen dess har jag knappt haft en bloggfri dag, vilket jag tycker är ganska sjukt men ändå ganska speciellt. Denna skapelse är liksom helt min, helt personlig och den innehåller just precis det, mig.
I början fascinerades jag av att bloggen lästes av hela 18 personer dagligen, dom där 18 personerna var inne och läste det jag hade skrivit och det var så coolt minns jag.
Två år, två år av mina tankar, gnäll, om vad jag har bakat, om musik, kläder, fotografier, om osäkerheten och om hur det är att vara en tonårstjej i Frykenskolan. Om hur ledsen jag har varit och hur enormt glad och förälskad jag kände mig. Allt, allt har jag delat med mig. Till er.
Jag har gjort det jag har velat göra, hela tiden och det har lett till att bloggen har varit så himla upp och ner. Och den är inte bra, alla gånger. Men oftast är den ju ganska grym, hehe. Jag delar av mig av mina dagar, mina klädval, mina senaste kap, mina foton, mina kompisar och ja, allt. Allt. Och ni vet när jag är glad, för det speglas ut. Ni vet när jag har gjort något dumt, oftast. Ni vet när jag går igenom det värsta som finns. Ni vet när jag gillar någon, oftast. Ni vet vad jag äter till middag, ibland. Ni vet vad jag gör på kvällarna, ni vet vilka tv-program jag tittar på, ni vet vad jag vill bli när jag blir stor, ni vet vad jag älskar att dricka, äta och vad jag lägger mina pengar på.

Varför? Jo, för ni läste det på bloggen, ni såg det på bloggen och nej, just det ja, ni såg bilden på bloggen.
Och vet ni varför ni överhuvudtaget kan läsa det på bloggen? För jag vill inspirera.
Ja, för jag vill inspirera andra. Att göra just eran grej, ser ingen mening med något annat.





Och så får ni ju se mina fina sidor också. Det vill man ju verkligen inte missa.