Jag längtar redan till helgen, fan. Då ska jag antagligen till Ikea med mammi för att handla saker till vårat place. Och så ska jag och pappi titta på ett place. Ah, ni som inte har fattat vad jag har varit besvärad och ledsen över, förstår nog nu. Hur gärna man ber över att det ska va som vanligt, så blir det inte som vanligt så jag har slutat med det och accepterat hur det faktiskt är och nu är det bara och leva efter det. Och självfallet är det jobbigt, men man vänjer sig med allt och tiden läker alla sår har jag lärt mig.
En helt ny tillvaro, ett helt nytt liv och jag är back on track again! Snart alltså.
Men, som jag läste någonstans "ett problem kommer sällan ensamt" Så sant, så sant.