-Vad vore jag utan mitt Försvarets hudsalva? 
- Inte så värst mycket faktiskt.

Ohoo, jag har haft en lång sovmorgon. Det var alldeles jag-finner-inga-ord-skönt. Nu sitter jag givetvis och njuter av en kaffe och lyssnar och sjunger till min spotifylista. (Ja, jag är ensam hemma).
Igår kväll var det en ganska fin kväll. Saker som behövdes att lösas, löstes. Jag slipper att gå runt och ha en jävla klump i magen.
Jag kan vara lycklig nu också och jag är jävligt lycklig. Även om jag blev äckligt sårad fö cirkus en vecka sen.
Men nu känns det bra igen, eller okej iaf. Jag är som sagt inte sur längre.
Jag har liksom fått tillbaka lite av " jag älskar livet känslan". Och det är ju toppenbra.
Och jag ljög förra veckan, jag skrev att det inte betydde så mycket. Detdär med att bli lämnad och det. Jag ljög så jävla mycket. Det fina som jag har gått igenom de senaste månaderna har varit det finaste i mitt liv tror jag.
Jag har aldrig varit så glad.
Så varför skrev jag att det inte betydde någonting? - Jo, för jag byggde upp en mur, som skulle visa att jag var stark utan honom. Och jag blev jävligt arg och visste ärligt inte hur jag skulle reagera.

Jävla Amanda, det betydde så himla mycket. Det kan du inte säga emot, se tillbaka på det fina istället.
Och du är stark, ja det är du. Se så, ryck upp dig.