Idag blev jag glad. När jag överträffade mig själv. Jag klarade av att sitta i spindeln. Dock bara i några få sekunder men jag är lika glad för det. Jag har aldrig testat & de första 20 gångerna gick skit. Fattade verkligen inte hur man skulle göra.
Frustrationen ökade & det blev inte bättre när Jonny sa att en MVG elev klarar av spindeln. Fast han sa också att det klarar jag, det visste han. Så nu ska jag öva hela dagarna.
Jag klarade också att göra en volter på ett räck. Som man visst kallar det, det har jag heller aldrig klarat.
Jag tyckte det jättekul att testa min styrka & provade på olika höjder. Grymt kul & nu vill jag ha idrott igen.
Jag har aldig varit en sån person som tyckt om idrott. Jag har alltid varit sämst & min kondition var sämst.
Jag var inte spänstig, snabb eller vig. Allt var mot mig. & jag hatade dagen när det var idrott.
Visst klarade jag av allt, men som alltid var det som en lättnad efter idrotten.
Det jag hatade mest var när vi skulle springa två km utomhus. Jag log alltid näst näst sist & jag var så dålig. Jag kom ihåg hur jag skämdes över hur dålig min kondition var.
Men jag tog tag i mig själv & slutade med godis & allt. Gick ut & gick & sprang varje dag.
Vikten rasade & mitt självförtroende ökade.  Fast det är klart, jag är fortfarande inte i den vikt jag vill & mitt självförtroende är inte så bra just nu. Så jag kämpar ständigt med min vikt. Okej, inte ständigt. Ibland har jag det bättre & ibland sämre.
Just denna vecka har varit bra. Har bara ätit en halv muffins. & har gjort situps & varit ute & gått.
Idag tog jag en långpromenad. 1 timme med den bästa musiken i örat är ingenting.
Tänk att jag inte kan ta mig i kragen lite oftare & gå ut & gå.
Nu, är mitt favorit ämne just IDROTT. Vi har det två gånger mer i veckan än förut. & jag klagar inte över idrotten.
Jag må säga att jag har förändras. Jag borde förstå att jag inte är jättetjock nu. Jag borde förstå att jag inte ska ha ångest över en bulle.
Mamma brukar säga. "Tänk på hur du var förut & tänk på hur fin du är nu". Jag kan inte, jag vill inte komma ihåg hur jag var förut. & jag vill inte bli påmind.
Nu blir jag inte nöjd över hur jag ser ut nu, nu vill jag bara pressa mig själv mer & mer & mer. Bara några ynka kilo till.
Bara magen ska bort. Bara lite..
Anledningen till att jag skriver detta är för att jag ska kunna läsa detta inlägg & att jag ska få skriva ner allt jag känner.
Jag behöver inte pressa mig själv mer. De ska in i min hjärna. Jag är bra som jag är. Just de kommer ta ett tag att få in i mitt huvud. Därför skriver jag ner de, så att jag ska kunna läsa de när jag behöver.
Inte för att jag vill skryta eller något över att jag har gått ner & att jag är så himla duktig.
Utan för min skull.
Livet är inte lätt.


Amanda