Jag är nu hemma från min vistelse i Stöllet. Stöllet är ca 4 mil uppåt. Om jag skulle beskriva Stöllet med 3 ord skulle det vara - skog, skog och skog, tror jag. Jag trodde inte man kunde hitta ett sånt öde ställe. Julia var där, som tur var.
Nu är jag hemma iaf och det känns skönt faktiskt. Skogen är inte riktigt min grej. Inte för att Torsby har en sån mäktig stor-stads-känsla heller, men man kan cykla och köpa tuggummi på 5 min om man vill. Men om man vill ha lugn och ro, så är nog Stöllet ett alldeles utmärkt alternativ.
Min söta kusin ringde när jag var hemkommen, hon frågade så snällt om jag kunde följa med henne till biblioteket och eftersom jag har varit tvungen att säga nej ett x antal gånger, sa jag självklart ja. Vad gör man inte för sin nioåriga kusin som bor 50 mil norrut. Så jag cyklade iväg till henne och vi tog oss till biblioteket och sen bestämde vi oss för en glasspaus. Hemfärden blev ja, lite blöt kanske. Hela himlen öppnade sig och där cyklade vi och Noomi totalvägrade att stanna, nej. Att cykla i regn är en av de roligaste sakerna som finns när man är nio år, tydligen.
Det var iaf ganska skönt och nu är det ännu skön-are att sitta inlindad med en filt och torra kläder.