Strax ska jag åka iväg och tälta. Förhoppningsvis klarar vi oss undan regn och buller.  Jag tänkte använda mina avklippna leejeans och min älskade body, men spets i ryggen.

Ibland kan kroppen säga nej. Man vill så mycket, men lyckas ej. Ibland känns det omöjligt och gråta är den enda lösningen. Eller irritation, ibland skriker kroppen och den ilska man har, kommer ut i ord. Orden kan vara så fruktansvärt hårda och gör så ont att få emot sig. Det kan vara som med en huggorm. Den första som trampar klarar sig, men den nästa som kommer får allt mot sig och blir biten. Samma är det för oss, en oskyldig kan få allt emot sig, för de försöker hjälpa, försöker trösta. Den personen är värd så mycket, men får bara en bett mot sig. Får all skit. Och det är inte rättvist, inte rättvist..