Vilken vild dag jag har haft idag. Väldigt kul, mysigt, spännade & överaskannade stavas det så?
Iallafall. Vi spelade match idag och det gick bra&dåligt. Resultadet slutade omkring 690 någonting.
Jag vaknade sjuk så jag är okej nöjd.
Vid tre far jag och Johanna till våra killkompisar i Sörmark city!
Vi hade bestämt träff hos Lars för senare ta oss till storön, riktigt hur vi skulle komma dit hade jag ingen aning om?
När vi väl kom till Lars hus var de inte där! Och det svarade inte i telefon, gissa om vi blev irreterade?
Vi bestämde oss iaf för att gå ner till isen eftersom vi hörde crossljud.
Och där var dom. Vi vägrade totalt att åka cross till storön. Så vi valde att traska by our feets. Ursäkta att jag är då dålig på stavning och engelska, chansar lite ibland så.
3 km rakt ut på isen traska jag och Johanna, trötta och kalla. Men vi kunde ha fått åka cross, men vi valde att inte göra det så det var bara att bita ihop. Och det var ganska skönt trots allt. Killarna var långt före oss. De var nog en timme eller ngt på ön medan vi traskade, men vi var rädda att det skulle braka. :s Men det gjorde det inte och vi kom fram efter lite slit, mörkret hade kommit.
När jag och Johanna kom till stugan höll jag ärligt på och dö av glädje. Tror det var glädje, för det var massa pirr i magen när jag såg vad de hade gjort.
De hade tänt hundra ljus säkert. Och städat i den lilla stugan mitt på ön och ingen el eller ngt. De hade huggit ved och varit hur söta som helst. Riktiga gentlemän säger jag bara!
De hade lagat korv och köttbullar åt oss. Jag blev kär i den studen tror jag. Vi satt där och värmde oss, åt och pratade om allt mellan himmel och jord och jag kände mig lyckligare än på länge.
Efter ett tag bestämde vi oss för faktiskt sätta oss bakom våra killkompisar på crossen ta ett djupt andetag och faktiskt åka in till land. Jag ska vara ärlig, jag var livrädd hela vägen lång. För det mesta. Att isen skulle braka, mörkret, halkan. Ja, det mesta. Men bakom Johan kunde jag nog faktiskt vara trygg. Vi klarade oss. Helskinnad.
Vi fortsatte färden mot Johan. Det mörkt, inga gatulampor, halka, kallt och vi hade massa arga människor bakom och framför oss. Johan såg ingenting och vi tvingas stanna ett x antal gånger. För att prata med Johanna och Lars, vi kom på hur vi skulle göra. :D Vi tog en liten ficklampa och satte fast på styret och vi kom finally fram till Johan.
Även nu var vi helskinnade.
Vi tittade senare på film och åkte isbil.
Turen med isbilden var livsfarlig, men killarna vet vad de gör och det lugnade ner mig lite.
Sen åkte vi hem och jag har sovit ett tag eftersom jag har feber och har haft det mesta del av dagen. Men jag drog mig iaf iväg till sörmark och det är ingenting jag ångrar.

Tack mina söta kompisar för en toppen eftermiddag. Har dock inte haft med mig kameran :s

A