Sitter och tittar på gamla bilder. Det skulle jag aldrig ha gjort. Varje gång sitter jag framför datorn,helt förstörd. Hjärtesorg.
Jag blir så deprimerad. Jag var en helt annan person då. Många kilo mer av Amanda var det då, men kanske var det mer att älska? Jag kände mig mer älskad då. Varför tog jag inte vara på tiden? Om jag hade vetat hur det skulle vara 8 månader senare, skulle jag ta vara på tiden då? Skulle jag njuta? Jag njöt då, men inte tillräckligt. Då hade jag två kompisar till och en kompis till som råkade vara en kille.  Alltså tre kompisar jag kunde lita på.
Jag menar inte att jag har det dåligt nu. Jag borde vara nöjd med mig själv. Jag har kompisar. Jag har kompisar jag kan lita på. Fler än vad jag tror. Men jag vågar inte släppa in dom. Kanske är jag rädd att mista dom? 
Och någon killkompis vill jag inte ha. Det slutar bara med svek. Om man ska bli kär måste den äkta komma till mig. Jag ska inte bli låtsaskär igen. Det är dumt.
Jag mår okej. Jag mår alltid bättre med en promenad och ett blogginlägg. Bloggen lyssnar, bloggen blir läst, bloggen tröstar. Min bästa vän är en blogg?
Kanske jag blir känd på det?
Nu får ni se en liten del av mitt förra liv.