Baka en kaka

Nu var det exakt 4 timmar sen jag skrev förra inlägget. Det är ganska duktigt av mig.
Jag spelade somsagt match. Började stenhårt med 242. Jippi tänkt jag. Äntligen ska jag få glänsa på hemmaplan.
Första serien fick jag glänsa. Vi slog till med 4-1. Vi ledde & vi var förväntansfulla. Eller jag var. Eftersom jag spelat så bra så kände jag på mig att jag skulle fortsätta så & jag hade stor press på mig.
Men skit. Jag gjorde 98 påäng mindre. Jag blev arg på mig själv. Vi ledde fortfarande. Vilket jag var väldigt glad för, jag hade gjort bort mig.
Jag började med en dålig tredje serie. Men räddade den ganska bra. Nu stod det 10-5 till oss.
Vi höll i de sista också. Inte jag & Amanda dock.. Men vi vann & det är jag väldigt glad för.
Under hela matchen tappade jag byxorna. Jag satte i en nål. Men de åkte ner ändå. Det var pinsamt. Okej, jag tappade de inte helt. Men halvt.
Sista serien åkte nålen in i mitt skinn & jag kunde inte koncentrera mig. Tappade de jävla byxorna hela tiden.
Alla tyckte det var jättekul, ja gud vad kul det var! Jätte.
Nu ska jag banemej baka en kaka. Som tröst.
Att tröstäta är jag nämligen bra på. Händer lite för ofta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0