Har ni en bästa kompis? Som man har känt sen man var en liten barnunge? En sån man alltid kan lita på. Som är något annat än de andra och som skiljer sig från alla andra kompisar. De flesta har en sån, när jag skriver sån, menar jag en speciell person som sitter ända in i benmärgen. Jag har iallfall en sån.
Vi har följt varandra i sen vi var tre år. Det är ganska många dagar. Många dagar vi har fått stötta varandra. Vi har tillbringat många timmar tillsammans. Under varje timma och varje minut har jag känt mig trygg och älskad.
Jag har fått trösta, skrattat och gråtit med henne. Men jag har även blivit tröstad och jag har även skrattat åt och med henne. Jag vet att jag kan ringa henne mitt i natten och få tröst. Hon skulle nog gå hit mitt i natten om något hade hänt.
Jag skulle göra detsamma. Jag skulle springa de där milen för att finnas vid hennes sida.
Jag skulle mata henne om det behövdes. Allt för henne. Allt för henne. ♥