577

När är du som gladast?: på morgonen kan vi ju utesluta, jag försover mig seriöst (!) varje dag, kan då peka fingret till folk som inte blinkar ut rondellen, skrika högt "jääääkla norskjäkel hur vore det om ni lärde er köra bil innan ni sätter er bakom ratten??!" Bli galen för att mikron inte värmer kaffet nog snabbt, säger någon "höj värmen" så slår jag till er:) 

Så ja, när är jag som gladast? Kanske mitt på dagen, det är fredag, jag har en utgång att se fram emot och det vankas räkfrossa. Då kan jag nog tänka mig att jag är som gladast. 

Vad är det roligaste du har gjort? 
När jag var 14 åkte jag golfbil runt hela parkeringen på fryksdalsdansen, det var nog en av de roligaste sakerna som har hänt när jag tänker efter. 
Eller när jag för någon vecka sen fick för mig att leka gorilla bakom en oskyldig stackars kille i mörkret. Han blir skiträdd och skuttar iväg. Då skriker jag "men förfan jag skojade bara!!!!!!" Sen säger jag till Erica något i form av "vadfan reagerade han sådär för?". 

Ja det kan man ju undra. 

Vem skulle du kunna dö för? 

Seriöst, ingen. Jag vill inte dö. 

Hur tror du folk ser dig? 

Det vill jag nog helst inte veta. För att behålla mitt allra bästa självförtroende och självkänsla. 

Vilken komplimang är den finaste du har fått? 

Att jag är sjuk i huvudet tycker jag är kul att höra. På riktigt, jag vill inte va som andra. Sådär vanlig och tråkig. 
Sen finns det ju tusen andra vanliga komplimanger som värmer lite extra i hjärtat som "du är så jäkla stark och du är värd det allra bästa" och sådant. Men det är för djupt för att skriva mer om, börjar bara gråta då. 

Jag har förövrigt kollat igenom Twitter i cirka två timmar och hittade en massa söta, skitroliga och helt otroligt bra saker. Som denna. "Men kriga, det får man"






Again




Mamma och pappa antar jag är stolta som vanligt. Skull döm int dä var. 

Sååå mig




Haha så tack alla gulliga vänner antar jag. Fint att ni står kvar. 

123444

 
 
En sådan klassisk toalettbild om man är tjej. Det finns ett antal sådana bilder i min kamerarulle och jag blir lika glad varje gång jag kollar på dom där. Tänk vad äckligt glad jag var när jag satt där i lördags, berättade för fia hur glad hon gör mig och gav henne tips om hur man på bästa sätt undviker att låta som en högtryckstvätt som Fredde i solsidan när man kissar. Det tänker jag dock inte dela med mig av här, utan det får ni skriva en kommentar om ni vill veta. Skoja. 
 
Blir så glad av att höra av mina vänner att dom märker på mig att jag mår bra, att det faktiskt lyser om mig och att det syns att jag trivs. För jag gör det just nu, Precis precis precis så som jag har det nu. Självklart vill jag inte bo hemma hos pappa egentligen, nog för jag trivs men jag trivs bättre ensam. Självklart är inte Torsby den plats jag vill bo i all min framtid. Självklart nöjer jag mig inte med att vara singel för jag är en person som ska vara i ett förhållande för där är jag som bäst. Men jag trivs just nu, just såhär som jag har det nu. Och jag har inte så bråttom med allt det där. Jag har lyckats bra nog hittills. Och jag är löjligt överlycklig över att jag inte började skolan förra veckan.
 
Det har blivit många såna här glada inlägg nu det senaste. Men jag har ett humör som är det sjukaste som finns, så imorgon kanske ni får läsa om hur jag ska trycka i mig vanilj med krossad choklad och dränka mig själv i mina tårar till Dear John eller liknande. Det är väldigt snabba svängar mellan det stadiumet jag är i nu och det jag nyss berättade om.
 
 
 
 
 
 
 

Detta gör mig glad:




Jag har världens absolut bästa yrke. Tänk att man kan hamna så rätt på första försöket. 

Jag har två så jäkla bra arbetsplatser som jag inte kan vara något annat än stolt över. 

Jag mår bra. Så jäkla jäkla bra och jag skrattar hela tiden. Jag är den bästa Amandan just nu, precis så jag ska vara. 

Mina vänner är och kommer alltid förbli de bästa vännerna någonsin. 

Kolla Alicia! Hur kan man inte bli glad av en sådan människa? 

Jag har den snyggaste hårfärgen jag någonsin har haft, därmed är jag förmodligen finare än vad jag någon gång har varit. 

Ja det var väl allt. Ett sånt här "JAG ÄR SÅ LYCKLIG SE PÅ MIG BLI AVUNDSJUKA PÅ MITT PERFEKTA LIV" inlägg är det väl ingen som har dött av förut så varsågoda. 

Första dagen!




Vilken bra första dag på jobbet! Kolla på denna förändring tillexempel. Sååååå himla roligt och det känns så himla bra att äntligen få börja. Yeeehj vad jag är glad. 

Tips från coachen dags!




Mitt enda tips, våga klippa av er håren! Galet snyggt.

12


Idag är verkligen sådär sprudlande glad. Har bara skuttat runt hela dagen. Det går uppåt och det finns ju ingenting som är så skönt den dagen man känner så. 
Det har varit en bra dag helt enkelt. 
Imorgon ska jag jobba igen och det är mindre skönt. Man borde ej få jobba lördagar. 






Tips från coachen ännu en gång




Människor! Klipp av er håret till denna otroligt snygga längd. Sen ber ni er frisör att behålla lika längder samt gör en såkallad "M-lugg". Skoja bara förresten, sen så ringer ni mig, bokar tid och säger till mig att ni vill ha så som jag visade på bloggen. Det var bättre, så ska ni göra. 

Sen så ber ni även mig att göra en lätt ombre på er. För nu ska de slitna solblekta fula längderna av och så gör vi er höstfina istället. Då är vi överens, bra. 

35




Idag har jag minsann varit förbannat effektiv. Tog skön men lite för kort sovmorgon, åkte äntligen tillbaka till Karlstad och träffade min Sofie och även Emma. Gud! Känns så sjukt att inte komma tillbaka till skolan igen och få träffa dom vareviga dag. Men, det var sjukt kul att få träffa dom. Som jag har längtat. Jag fick med mig ett guldkorn hem, ååååh svimmar varje gång jag kollar på den. Ni kanske får se någon dag, beror på hur mycket energi jag orkar lägga ner på det.

Sen avslutade jag dagen med en myskväll med Nathalie. Välbehövligt. Vilket det alltid är med myskvällar och vilket jag är väldigt bra på att ha. 

Redo








Att jag nästa vecka börjar som egen företagare är så sjukt. Och vart den tanken kom ifrån har jag ingen aning om. Jag hade ju en fast anställning i Norge men jag ville ändå ha något nytt att göra. Samt att jag ville testa på detta. Så jag kommer alltså jobba 50% i Norge och 50% som egen i Torsby. 
Jag är så jäkla förväntansfull och det är så himla himla roligt att stå på egna fötter, prata med försäljare, ta egna beslut och komma med nya idéer. Trodde inte jag var en sån person, men jag vill testa iallafall och jag vet att det kommer gå bra. Punkt. 

Nej inte punkt, nu ska ni boka tider allihopa. Där sätter vi punkt. 

Stirra på bilden i 5 minuter och räkna hur många gånger du svimmar







Ett litet tips från coachen


  

Såååå jäkla värd pengarna! En inpackning som egentligen är till för lockigt hår, men det går lika bra får torra/slitna hår. Den luktar ljuvligt, den ger fukt och vårdar håret så otroligt bra. Jag har inte hittat en kur som hjälper så mycket, jag har varit lite sådär "bullshit det hjälper inte på mitt hemska torra bedrövliga hår ändåååååå!" Ingenting hjälpeeeer, har provat allt verkligen. Men denna var lätt värd de 350 kronorna den kostar. 

Plus olja och leave-in inpackning funkar alltid. 

konstig

"Amanda, hur mår du? Är det okej med dig trots allt?" Jag suckar och tänker fan ser jag så himla slutkörd och trasig ut så alla bara måste fråga? 

Erica säger titt som tätt att jag tillhör den typen av människor som svarar lite kaxigt ifall någon säger något som inte passar mig. Lite som en mini Gunvald Larsson liksom. Jag har svårt för sånt, senast i helgen körde jag en onykter gubbe som sa "kunde du ha valt en guppigare väg hem kanske?!" Jag var så nära så nära att stanna bilen och be honom gå ur bilen och sedan gå hem istället, fasen jag körde honom hem, han slapp gå och hela Torsby är ett stort jäkla fartgupp så Nej, jag kunde inte ta en mindre guppigare väg hem. Men, det gjorde jag inte. 

Samma sak så säger jag inte "sluta fråga hur jag mår, jag mår braaaa okej!" 
Jag är inte korkad, jag vet att folk frågar för att vara artiga och för att dom i vissa fall bryr sig. Men jag säger till mig själv varje dag att jag mår bra. Det är okej att vara ledsen, men jag vill inte vara det. 

För jag mår bra, eller åtminstone helt okej. Det finns fortfarande dagar då jag verkligen har svårt att skratta. Och det finns dagar då jag tänker på honom mer än vad jag tänker på annat. Men jag klarar liksom av det. Jag klarar det utan att bryta sönder allt jag har försökt att bygga ihop tillbaka. Men jag klarar att motivera mig själv, klarar att somna på kvällarna utan att sakna, jag klarar att tänka att jag är värd bättre. För jag vet att jag är det. Och jag tänker varje dag att det blev bra trots allt, det var bra att det blev såhär. Och jag tar in mormors kloka ord " man ska inte binda ihop sig när man är så ung, du har så mycket att göra och det gör du bäst själv". 
Och det är sant. Jag behöver vara själv, för jag hatar att vara själv och jag måste lära mig att kunna vara det. Jag behöver kunna lära mig somna själv på nätterna utan att någon håller om mig. Jag behöver ha tid till att göra det jag vill, utan någon bredvid mig. Jag behöver det, för jag har knappt varit själv på 4 år. 

Konstiga inlägg på denna blogg är dock ingenting som har fattats under de 4 åren. 




11




Jag kan läsa varenda text i hennes böcker och tänka "vänta här nu, är det jag eller är det en annan som har skrivit de här texterna? Är det mina ord hon har tagit och skrivit ner eller är det alltså fler som känner Exakt likadant som mig?" 

Älskar henne i vilket fall. Hon är en klass för sig den där Michaela Forni. 

RSS 2.0