Jag ser ut som en uppsvullen tomat just för tillfället, men det är skönt. Jag har aldrig sett mig såhär ful, så varje gång jag tittar mig själv så skrattar jag.
Men i vilket fall som helst så är det en väldigt bra dag. Jag har hunnit med mycket, jag gick upp tidigare än skoldagarna för att fixa hår och sen har jag enbart stekt i solen. Har även hunnit med en räkpicknick och nu är jag väldigt sugen på kolsnäs ändå.

Så folk har något att skratta åt liksom..

Jag är i torsby igen. Det är första helgen på väldigt väldigt väldigt otroligt länge som jag och henrik spenderar en helg ifrån varandra, tror det var i juli förra året.
Och det kan vara väldigt skönt det där, att bara vara själv. Jag har sovit någon timme i mitt kalla alldeles underbara rum på Kollsberg, jag har även sovit i solstolen ett tag och ätit naturgodis med pappa. Så det är skönt och det är skönt att sakna.

Alla har alltid pratat om serier, serier som Oth, gossip girl, grey's, californication och blablabla. Jag har alltid skakat i huvudet och haft min mun i viloläge när detta har varit samtalsämnet. Den enda serien jag har följt slaviskt är O.C och inte till en måttlig mängd. Nejnej, utan jag har gått igenom alla säsonger 9 gånger.

Men sen i somras har jag börjat kolla på alla dessa väldiga serier och ja, 'the thing' som alla pratar om - förstår jag nu. Och det är ju bra, för då har jag någonting att prata om också. Så nu kanske även jag kan få lite vänner. Jippi.

Jag kan inte riktigt bestämma mig om jag är glad eller ledsen, lycklig eller olycklig, arg eller lugn. Jag borde vara så himla glad för allting, glad och lycklig. Men jag är inte det. Någonting, någonstans gör att jag drar mig tillbaka.
Jag var ute och gick en långpromenad i finafina karlstad och jag kom på mig själv, varför skuttar jag inte fram? Varför är jag inte så glad som jag borde och vill vara, jag är ju så himla värd det. Vi alla är just så jävla värda det.
Hopplöst, jag lägger mig och sover med Sex and the city.

Jag har fått ett och annat slag i magen för att jag är en sån usel bloggare numera. Jag tackar och tar emot slagen, för det är ju bara ett tecken på att ni älskar mig.
Jaha annars då amanda maria carle? Nej mena maria amanda carle. Jo då, idag har jag haft nationella matte och ja.....vi pratar inge mer om det. Sommaren är även här och hälsar på och jag sitter i torsby och njuter av kvällssolen, så det är ganska bra med mig ändå.

Tänkte även bojkotta kolsnäs till helgen, så alla ni som är intresserad av att hänga med forever alone-mandis för en myskväll eller nått, kan väl bara höra av sig.

Jag är nog tamejfasen tröttare nu än innan långledigheten. Men det gör ingenting för jag har mått otroligt gött under dessa dagar och då är det liksom värt allting. Så nu är jag nästan redo att jobba på dessa veckor som är kvar, för det är det också värt.

Ge mig ett sommarjobb nu, så är allting bra. tackåhej, det obligatoriska söndagsmyset nu.

förra året var mitt värsta och samtidigt mitt bästa år någonsin. Det hände så mycket, både tråkiga och roliga saker. Så det kanske är därför jag inte känner mig riktig nöjd detta år, det händer för lite och jag lär mig för lite.
Jag tittar faktiskt tillbaka på förra året med glädje, trots allt.

ibland har jag väldigt svårt att skriva, fast jag har så mycket i trams i skallen som måste komma ut. Men det går liksom inte. Jag kan inte och därför skiter jag i det.
Confused helt enkelt och det är väl tillåtet och kanske väldigt bra att vara ibland. Kanske ska stänga av skallen ett tag nu, japp det låter bra. Kinamat och gossip nu med ericisen, kan jag må väldigt gött av.

Det var länge sen jag var själv själv. Alltså då jag måste tvinga mina tankar att tänka för det finns ingenting annat jag kan tvinga dom till. Men det är bra, för mitt huvud måste tänka nu.
Jag behöver spendera lite tid med mig själv och göra sånt som jag alltid har gjort förut men av något dumt trams inte gör längre. Ikväll skulle jag kunna ta över en Melissa Horn konsert, små deppiga fjortislåtar skulle nog göra susen.

Men glass och harry gör mig glad. Glass har gjort mig glad i flera dagar nu, flera år kanske. Äh hela mitt liv också.

Även om jag har Bonnie Tyler's holding up for a hero spelas i öronen så är näthinnan skör. Den låten får alltid mina tankar att flyga till dansande på borden, men inte idag. Idag är jag bara en liten flicka som är väldigt vek.
En liten flicka som behöver vara med sina riktiga vänner och sitt riktiga jag. Hon har liksom tappat bort sig själv.
Så nu behöver jag lite nostalgi och lite gott, typ en bulle.

har liksom inte så mycket till ord idag

japp