Tänker inte göra det, för nu räcker det.  Inge mer gråtande på fyllan, inge mer kasta telefonen i sängen av ren frustration. Inge mer bry sig, inge mer kännande, inge mer av någonting. För man orkar inte, man har slutat att bry sig. För det är inte värt det. 

Jag är en sån människa som ger mitt allt, jag är en sån som bryr mig alldeles för mycket om alla människor jag tycker om. Jag är så jävla kärleksfull. Och känslofylld och en förjävlig dålig förlorare. Speciellt i förhållande. När jag har blivit dumpad blir jag totalt trasig, för jag har gett allt till den där jävla människan. Och jag skulle fortfarande ge allt, när det är försent. För jag fortfarande bryr mig. För jag fortfarande är en alldeles för känslosam och kärleksfull människa. Och i slutet så förlorar jag alltid på att jag har gett allt, mer än vad egentligen har orkat, gång på gång har jag lagt i den där sista växeln som jag inte trodde jag hade. Den enda som förlorar på det är jag, för tillslut orkar jag inte och jag har gett bort mer av mig själv än vad den människan någonsin har varit värd. Och kvar står jag i tusen bitar som jag själv måste lappa ihop. För någon annan finns inte. Någon annan kan inte lappa ihop de delarna han har kastat runt sig, trampat på och sen spottat på. 

Och nu när jag har förlorat så skrämmer jag mig själv. För att jag inte bryr mig längre. Jag gråter inte på fyllan längre, jag kastar inga telefoner och jag ger inge mer av mig själv till den personen som har varit mitt allt. Vet ni varför jag skräms av mig själv? För jag är kall. Jag känner ingenting längre. Jag känner ingenting för någonting, ingen kärlek och inga känslor. Och jag är inte en sån. 

Och det är så skrämmande, att jag inte vet hur jag någonsin ska våga gå in i det där igen, att bry sig om någon människa igen. 

Den enda motivationen är att någon gång så kommer det någon som själv bryr sig, ger allt och är livrädd för att jag ska gå sönder i bitar. Och när det kommer, så vågar jag nog bry mig igen. För det är nog egentligen den finaste egenskapen jag bär på, att jag bryr mig tills det spricker. 

Och ja det blev en roman ändå, men nu är jag så trött på det här. För nu har jag slutat att bry mig.