Just nu i detta nu, känner jag mig jävligt glad och jävligt sprallig. Jag liksom kommer på mig själv ibland, när jag sitter och ler utan någon anledning. Är inte det underbart tycker ni?
Jag orkar inte vara ledsen, jag orkar inte ta hårda smällar i magen, jag orkar inte oroa mig eller gräva ner mig. Jag har inte allt, men det jag inte har kommer snart. Och jag har tid att vänta. All jävla tid i världen.

Och nu ska jag ställa mig på köksbordet och dansa till Sven-Ingvars.. För säg inte nej, säg kanske kanske kanske sötnosar.