Kaos i mitt huvud, i min kropp och ungefär allt annat också för den delen. Därför behöver jag göra någonting där  huvudet inte behövs, någonting som jag inte behöver vara jag. Fia, julkalendrar och pepparkaksdeg.
För Fia vet vad hon ska göra, när jag blir tyst, när jag tittar ner, när jag är frånvarande. Hon bara vet.
Och jag vet absolut ingenting, om någonting.