Jahaja, året 2010 börjar lida mot sitt slut. Jag ska skriva en årsresumè hade jag tänkt och jag kommer blicka tillbaka med glädje kan jag säga. Samtidigt med en liten gnutta av obehag.
Det har varit, på sikt ett väldigt bra år, ett år som mycket har hänt under och ett år med mycket av det roliga. Jag har växt något otroligt under året, inte bara på bredden och längden utan som person. Jag är i den åldern då det händer, allt förändras och man vill liksom tänja på gränserna. Det har jag gjort, rejält. Och jag har haft kul under tiden.
Under våren började alla de där galna tjejkvällarna, kvällarna som bjöd på skrattanfall, galenskaper och en drös med fina minnen. Jag åkte till Oslo med tjejen, som får priset för "årets bästa person" Ni vet nog alla vem jag menar och hon vet det själv. Inga namn behöver nämnas. Jag tränade, längtade till sommaren, busade och njöt av mitt fina sällskap. Jag blev mer öppen och spontan och såg inte problem i så mycket. Skrattade mycket mera och hade roligare helt enkelt. Släppte på bromsen. Till både gott och ont, såklart. 

                                             

Tillslut kom den där sommaren, som jag tror alla väntade på. Jag hade inga förväntningar dock, tänkte bara att flyta med och följa dit strömmen gick. Och det känns som jag lyckades ganska bra.
Sommaren var den bästa tiden på hela året, tiden då jag lärde känna en massa nya människor. Och jag är så förjävla glad för de personer som jag gav tid att lära känna, dock har inte alla stannat kvar. Tråkigt men ack så sant. Dagarna gick liksom bara, med bara ben och sol så blev allt så himla bra.
Jag blev uppvaktad av en person som gjorde mig, just då väldigt glad och fick hela mig att sväva på moln. Det var någonting jag aldrig någonsin har känt innan dess. Kanske var hela grejen fel och hade jag haft facit kanske jag inte hade gjort som jag hade gjort. Men då, dom dagarna i juli och Augusti, var jag lycklig. Och jag ser tillbaka på det som något väldigt fint. Amanda Carle var glad då. 
   

Ja, hösten kom väl också. Jävla höst kanske jag borde säga. Utan tvekan har det varit den jobbigaste tiden i mitt lite mer än femton åriga liv. Allting som skulle kunna hända, har nog i princip hänt. Men efter allting och nu när jag sitter här med allting bakom mig, kan jag känna mig stark och stolt. Stolt över mig själv faktiskt.
Jag har sett mycket och hört mycket, känt mycket och varit med om mycket. Förändrats mycket. Jag har flyttat, bott på två ställen, har gråtit mycket, oroat mig mycket. Men som sagt, allting blir bättre med tiden. Och nu har det blivit bättre, jag trodde inte det, den dagen i september då det faktiskt kändes som hela världen rasade. Då jag grät i Fia's vardagsrum, fick tröstande ord av henne och blev matad med Ballerina Kladdkaka.
Och efter den turbulenta höst som har varit, så ser jag faktiskt saker på ett annat sätt. Jag ser vad som betyder någonting. Och jag är glad nu, för jag och min familj börjar bli starka och glada igen. Trots att vi inte firar jul och födelsedagar tillsammans anymore. Det var väl någonting som gjorde att det blev så och därför är jag glad att det blev så. För nu, är det bara att blicka framåt.
Det har givetvis inte bara varit en massa snyftsnyft och ajaj, jag har haft en massa roligt såklart. Som halloween, var skitkul. Alldeles för många människor hemma hos mig. Dans och skojskoj och sen vidare ut. Där jag träffade en massa skojfolk. J failade genom att vända mig upp och ner och sen tappa mig halvvägs, naaw sweet. Det minns. Yeeha.
Kom hem alldeles för sent den kvällen, utlåst av pappa. Jättegulligt och kom efter en halvtimmes ringande tillslut in, då han fick sig en rejäl utskällning. Fem över sex kom jag i säng, rekord under året hej. 

  

Och vintern, har varit fin på sitt sätt. Jag har haft många fina myskällar och galenkvällar också. Mycket mycket kul. Jag har blivit mindre rastlös och har faktiskt tagit tag i mig själv endel. Och det är ju positivt, ja det är det.
Julen var fin, men konstig. Nyår, ikväll hoppas jag kommer bli en perfekt avslutning för det föregående år men också en perfekt öppning på det nya år som jag hoppas kommer bli ännu finare än 2010. Mitt bästa år, någonsin faktiskt. Trots all skit så har jag nästan ständigt varit glad och jag har träffat världens finaste människor. Yes, jag är glad och nöjd.




Årets händelser: Göteborg med mina chicks Johannis&Fisa, fint minne ♥ Hoffmaestro. Midsommar hos Linettsan. Valborg hos Emms. Halloween och Lucia hos moi. Idol med sis.

Årets finaste händelse: När jag blev framröstad till lucia och stod där, med lockat hår, glittersmink, lång vit klänning och ljus i håret och tittade ut mot skolan's elever. Mina ben skakade, men herregud vad fint det var.

Årets "jag offrar allt för er personer": Mina finfinfinfinfina tjejer, som växer allt närmare varandra för varje minut som går.

Årets betydelsefulla: Mammi, pappi, sis och bror. No matters what.

Årets miss: Haha, kanske Kolsnäs. Fast det var kul faktiskt.

Årets yeeah: Mig själv. För att jag har tagit så bra hand om mig själv, för att jag har mycket roligare nu, för att jag bjuder mer på mig själv och för att jag vågar göra fel.

Årets taaaaack: Mina långa ben, mina ögon, min Fia, Min Ticko, mina andra tjejer och killar och J. Ni äh nö utta dä värrer ni.

Tack och bock, detta inlägg tog mig flera timmar att skapa. Fast med glädje, puss och hej. Hörs nästa år då.
Hör av er till mig ikväll, då har jag skrattanfall på golvet och sjunger kareoke och är allmänt galen. Herra 2010.





Det viktigaste ockå herregud, gott nytt år. Från er favoritbloggare, hell yeah.