Okej såhär är det. Man är aldrig nog redo för att bli den som står kvar medans den andra går. Men vet ni vad? Jag har en massa att se fram emot och jag vet att jag kommer lära mig att dansa i regnet en dag. Tills dess, ska jag gråta och inse hur bra jag egentligen är. Tack och bock, alla fattar vinken :)