Det var sommar och jag var nybliven singel. Jag var ledsen, förtvivlad, arg och allt sånt där man är när man har blivit lämnad. Tror ni vet vad jag snackar om allihopa. Jag löste ju det där också och hade en jävligt fin tid efter det. Jag färgade håret och tyckte det var en toppensak att göra efter ett breakup, jag låg i flera timmar i solstolen på baksidan och läste böcker och funderade på vad fan jag skulle göra med livet. Sen kom jag ju på den briljanta idéen att starta eget företag, så då gjorde jag det. Sen kom jag även på att mat och vänner är livet, så det levde jag också på. Låg även utanför mitt hus en augustinatt och kollade på stjärnorna eller något liknande. Sen kom jag på att jag älskar verkligen alla i min närhet så jävla mycket och att det inte är någon idé att vara ledsen. Så jag slutade att vara ledsen helt enkelt. Och sen dess har jag varit så jäkla bra och gjort så mycket bra. 

Så det dåliga fick väl med sig något bra, som jag faktiskt insåg just nu när jag kollade på gamla bilder. Jag behövde väl det där för att bli något bra med mig själv helt enkelt. Och fan för mig om jag förlorar den egenskapen att jag slutar att veta vad jag vill och gör sen vad jag vill. Och ja återigen snälla människor, var stolta över er själva, man ska vara det oavsett om det är att ni äntligen matchade ihop rätt par strumpor på fötterna på morgonen (som jag visserligen aldrig kommer kunna göra) eller om du sprang 1 mil igår eftermiddag. 

Och ha lite glöd i er, bästa egenskapen en människa kan ha enligt mig. Tack och hej, det var länge sen jag höll mig seriös ett helt inlägg.