kalla det emoinlägg hörru

jag hade en figursydd guldig paljettklänning som krävde självförtroende och en utomordentlig kropp. Jag hade varken självförtroende eller en utomordentlig kropp. Mitt hår var lockat noga, tills jag sen tappade fattningen och slängde upp allt slarvigt i en såkallad uppsättning. Min makeup var otroligt snygg. Lika som klänningen, så var den också guldig. Jag och guldig hör inte ihop, men den kvällen gjorde vi det. Jag var too much. Men det var precis det jag ville vara, too much.
Med ögonfransar som tog i mitt hår, skulle jag dansa in det nya året. Jag hade sett fram emot den här kvällen så många dagar. En chans att börja om. Ett nytt kapitel. Jag hade ju allting som jag behövde, allting som jag var i behov av. Jag hade ju intalat mig själv det.
 
Jag hade försökt i många dagar att övertyga mig själv att nu räcker det. Jag klarar mig. Jag kommer ingenstans genom att älta. Genom att visa mig svag. Jag varken vill eller kan visa mig svag längre. Jag har en slags vriden tävling mot mig själv, den mig själv som är vek mot den mig själv som är hållbar, som är stark.
Ibland står den starka högst upp på prispallen och alla jublar. Jag jublar. Och sprudlar. Jag känner mig så belåten, så stolt. Och där var jag, den kvällen. Den kvällen då jag skulle dansa in 2013 med mina meterlånga ögonfransar som kändes som en sten på ögonlocket. Där var jag, den kvällen då jag bar min fodralklänning trots att jag inte hade den kroppen man bör ha för det, jag sket i det. För jag sprudlade. Jag hade ju vunnit. Jag kunde äntligen kolla mig i spegeln och känna en glädje liksom.
 
Sen bara brast allt. Den vägen jag hade klättrat, dessa dagar, dessa nätter utan tårar. Dessa elefantkliv jag hade tagit. Jag bara ramlade ner igen. Jag vet inte varför det kunde förvandlas så snabbt, ifrån den översvallande glädjen till det där. Efter det, så satt inte klänningen som den hade gjort innan, makeupen var inte lika snygg, ögonfransarna hängde och ögonen log inte längre. Så jag dansade inte in det nya året såsom jag hade sett fram emot. Men med vänner som nötade in varma ord till mig, med vänner som fick mig att vända mina tårar till enbart en stor lycka, med vänner som satt runt omkring mig på nyårsafton inlåst i ett mörkt och kallt sovrum, med vänner som valde att skippa den dunkande musiken, det glittriga och glamourösa enbart för min skull, med dom så hade jag ändå vunnit.
 

Kommentarer
Postat av: A

<3!

2013-01-04 @ 20:14:02
URL: http://aepplepaj.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0