Jag heter Amanda Carle och har inget smeknamn. Eller jo det kanske jag har om 'carle' gills, men teoretiskt sätt så är inte det ett smeknamn utan mer en lathet av människor, för att de inte orkar säga först 'amanda' och så reagerar alla amandor och sen behöva säga 'carle...'. För carle är ju mitt namn det också och inte ett smeknamn. Ett latnamn är ett bättre ord. 

Alla i torsby har alltid sagt carle till mig men här i karlstad finns bara Amanda, helst vill jag att folk tilltalar mig som Carle och inte Amanda, för Amanda är så vanligt. Många döpte sina barn till Amanda åren 1995 och 1996, det har jag läst på Wikipedia. 

 

Jag ligger i detta nu i soffan med mjukisbyxorna på, en ganska ful tshirt utan bh under, håret är i något som ska se ut som en tofs, men allt hår har typ åkt ur tofsen. Så det är ingen tofs kan man säga. 

Jag är väldigt sugen på körv med mos, men har varken pengar eller ork att fixa det. Jag är nämligen ganska pank just nu, men jag tänker inte hålla något föredrag om att vi studenter får för lite i studiebidrag, för det fixar folk så bra på Facebook ändå. Iallafall så har jag bara 134 kronor kvar att leva på denna månad och jag ska liksom köpa mat för det. Därför kommer jag få leva på sån där Varma Koppen resten av månaden. Yummie. 

 

När jag var liten så var jag ganska tjock och go, kunde inte prata heller och var ganska envis. En riktig pingla till unge med andra ord. Hehe ja just det. Jag bodde på landet då, vi hade katter, kaniner, får, hund och en häst och så hade jag en storasyster som var väldigt trotsig när hon var i tonåren och det där förstod inte jag, så jag gillade att reta henne väldigt mycket och då skrek hon och slog i dörren och sen försvann några timmar. Jag fattade inte varför och gjorde om misstagen om och om igen. Nu förstår jag varför hon fick raseriutbrott, för nu är jag själv i tonåren men jag har ingen jobbig lillasyster som är som en hackande blåfink i huvudet. Och jag får raseriutbrott ibland ändå jag. 

 

Påtal om att vi hade en häst, Frigga hette hon. Fråga mig helst inte varför. En händelse jag minns extremt nära är när jag skulle förklara för mina dagislärare vad hästen hette. Eftersom jag inte kunde prata, (kunde bara säga konsonanterna tydligt) så hörde inte lärararna var jag sa när jag fick ur enbart 'ijjga'. Då sa lärarna 'Jaha Freja, åh vilket fint namn'.

Nej fan heller tänkte jag i huvudet och försökte en gång till 'Igga'. 'Ja Freja ja, det hette min mammas hund'.

Jävla sågspån tänkte jag nog då och försökte en gång till utan resultat. 

 

Så än idag tror nog min dagisfröken att min häst heter Freja, vilket är ett väldigt fult hästnamn, men i själva verket heter hon Frigga. Väldigt frustrerande. Frigga är ju ett alldeles utomordentligt hästnamn tycker jag.