miss

Jag har träningsvärk i hela kroppen, jag tror jag har glömt bort hur obehagligt och otroligt skönt det är. Det märks liksom attt jag är i Torsby igen, här finns det liksom inget annat att göra än att träna.
Men idag blir det inge torsby utan karlstaden väntar. Jag vill krama henrik, jag vill verkligen krama honom. Varför ska det vara så sjukligt jobbigt att inte vara nära? Varför ska det göra så ont att sakna? Att sakna borde vara pirrigt med en massa fjärillar men i min mage dör fjärillarna när jag saknar. Dom har liksom ingenting som driver dom.
 
Fan vad klyschigt. Men jag är så klyschig och så henriksjuk.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0