Ni vet ibland har man såna perioder när man har lite svårare att skratta, lite svårare att vara glad och lite svårare för att veta hur man ska ta sig till. Då allting kräver så mycket mer energi än vanligtvis, men energin är slut. Det finns ingen där. Man överanalyserar allting om och om igen och man försöker att inte ligga under täcket och tycka synd om sig själv. Men ibland måste man.

Allting går upp och ner. Humöret, känslorna, energin, kärleken och ja vafan allt. Och såhär har jag det alltid under denna tiden på året. Jag känner mig blek, ful, tjock och inga kläder duger. Ni känner igen er va? Ja klart ni gör. Vi är väl alla människor. Och jag blir alltid lite känsligare.
Så nu längtar jag efter våren för vips! Så känner jag mig mycket snyggare och gladare. Bööh, idag ska jag ha ansiktsmask och hårinpackning och duscha länge länge länge. Och lyssna på lite Kent, det brukar fungera.