Det luktar vanilj i rummet, sängen är obäddad och lakanet ligger ihoprullat längst ner i sängen. Det lyser tre Ikealjus på bordet som gör att rummet blir varmare. Och så sitter Amanda Carle i soffan. Soffan som är full med en massa skit. Amanda har en saker som hon måste ta tag i. Hennes disk står fortfarande i rummet, hennes svenskauppgift har fortfarande inte skickats iväg och hon måste verkligen ta tag i den fula dammråttan som ligger på golvet och glor på henne retsamt.
Men hon struntar i alla måsten idag och hon är så värd det. Hon är så värd att bara sitta och titta på hennes tre Ikealjus och titta på O.C, för idag mår hon bra. Idag ska hon bara få vara ynka 16.5 år. Inte en månad äldre. Hon är lycklig. Så lycklig. Och så vacker.