Haha åh gud. Ni fick läsa en dag hur det är att leva själv om man heter Amanda Carle, idag ska ni få Del 2. Hur det är att leva själva om man heter Amanda Carle och Camilla Pernerfur.
Det är mycket roligt, mycket knäppt och mycket farligt. Jag kan berätta en händelse som slog till för några minuter sen. Vi skulle följa våra strikta kvällsrutiner som består av mackor, samt te och tv, det måste vi göra annars blir allting mycket fel. Så vi gick till köket som vanligt, började bre mackor och koka tevatten. Sen skulle jag öppa bestickslådan, och där inne knallar det runt en......silverfisk!! Jag skriker, camilla fattar ingenting, jag skriker lite till och då sticker camilla ner hela ansiktet i lådan och kikar och dååå fattar hon att det är ett djur. Då skriker hon också, hoppar till och slår i taket av rädsla. Så där står vi, eller ja hoppar vi omkring och skriker. Funderar på hur fasen vi ska göra och vi kommer bara fram till en sak.. han ska dööö den jäveln!! Okej, då är det beslutet taget tänkte vi. Frågan är bara hur vi ska döda den, det finns ju många metoder liksom. Ingen av oss ville ju ta i den jäveln, så vi tog en sopkvast först, sen insåg vi att den inte var vass nog. Då tänkte vi bränna upp den, men nej då kunde ju det sluta riktigt illa.
Vi fann ingen lösning, så vi tänkte att vi kanske kunde...dränka den i kokande vatten. Men hmm, eftersom de heter silverfiskar kan de säkert de simma. Så det gick inte.
Då fick vi helt enkelt tänka om...igen! Och sen kom vi på det, vi skulle dränka honom i diskmedel, för det är ju en seg smörja. Så, det slutade vi med. Och gissa vad? Han dog. Så nu är vi jättelyckliga för nu är han död, och vi kan ha våra bestick ifred, dock är de dränkta i diskmedel, men whatever. We did it! Det mina vänner, det är girlpower om något är.
Ett tag övervägde vi dock att ringa räddningstjänsten, men det enda som stoppade oss till det var..att vi inte kunde numret. Hehe.