Det känns lite wierd när man pratar om framtiden. Fick en fråga av min kära hjälphand idag, 'hur ser du på framtiden Amanda?'. Då fick jag panik, vad skulle jag svara på den saken? Jag vet inte, jag vet ingenting. Om man tittar framåt cirka 4 månader, så ser man något helt nytt. Jag kan knappt vänta, jag vill börja det nya nu! Och det känns lite skrämmande men samtidigt så otroligt overkligt och spännande. Jag behöver det, jag behöver verkligen komma bort från detta, jag behöver en nystart och framförallt, så vill jag det. Så extremt.
Jag vill uppskatta det jag har och inte grämja mig över det jag inte har. För liksom, just nu är jag så fast i allt så jag ser inte. Jag ser ingenting. Så ja Amanda Carle, hur ser du på framtiden? Är för feg för att tänka på det.