Jahaja, detta år börjar väl lida mot sitt slut. Och efter som jag är en mycket traditionell och strukturerad person, så måste jag göra en liten årsresumè även detta år. Kan hända att detta bara tråkar ut er, men det struntar jag i.
Det har varit ett år, som har svängt ifrån dalar till toppar och från toppar till dalar. Och mycket har hänt. Mycket mycket mycket.

Början av året var tung, så tung att jag tappade bort mycket av glädjen som jag ändå hade kvar. Jag tappade bort allting. Pratade med utstående människor för att hitta tillbaka den där glädjen. Ensam är starkast gick jag efter och grävde ner en liten del av mig själv varje dag. Och mitt i allt detta dog min älskade farfar. Tung början, men någonstans i detta visste jag att det vänder snart. Och det gjorde det ju.





För sen åkte jag och mammi till Thailand och efter det blev allt lite ljusare konstigt nog. Thailand var det bästa jag har varit med om och när jag kom hem därifrån mådde jag helt enkelt lite bättre för varje dag.
Grävde upp mig själv från hålan också och bara en sån sak var ju underbart. April var underbar, värmen kom tidigt och jag log före alla i brännan och sånt mår ju jag bra av. Tränade mycket också och det mådde jag också väldigt bra av.





Och sen blev det ju maj och då kan man ju inte annat än att må bra. Och ingen kan någonsin ta ifrån mig min glädje just denna månad. Att sväva på moln är ett uttryck som används ofta och som jag aldrig riktigt har fått grepp om. Nu hade jag fått grepp om det. Min spanskagrupp åkte till Barcelona efter ett x antal salamin sålda. Vi hade det oförskämt bra och jag gick runt med min mobil hela tiden, flinade lite och kände mig som ett barn på liseberg. Mobilräkningarna fick kosta vad de kosta vill, för jag mådde åtminstonde väldigt väldigt bra. Och det var jag ju värd.
Vi firade min födelsedag på La Ramblan, skrek och skrattade och var höga på livet helt enkelt.





Brun och fin träffade jag henrik för första gången, på hans födelsedag. Och efter det har väl den där glädjen hållit i sig. Sen blev det helt plötsligt Juni och det var dags att sluta nian och ta ett ministeg ut i livet. Jag minns att jag funderade på om det var några fel på mig, den dagen vi hade skolavslutning. För jag kände inget vemod eller sorg, utan var mest väldigt glad över att fortsätta dit jag vill. Jag kände lite så att, de jag vill ha kvar kommer jag har kvar. Och det har jag ju.
Under sommaren jobbade jag nästan vareviga dag, pussades och spenderade en hejdundrans mycket tid med erica. Erica och henrik, erica och henrik. De mest använda namnen i min mobil under den perioden. Jag gick runt och sjöng på Salem Al Fakir's - I'm so happy. Och det var väl ett bra tecken.





Jag och Henrik var inte ifrån varandra många lediga minuter. Vi hade det väldigt mysigt, åkte båt och fyrhjuling och bara skrattade. Vi var väl sådär löjligt nykära, satt och pussegullade hela tiden och sa fina ord i varje mening. Hihi, så skönt.
Sen började sommaren lida mot sitt slut och jag hade hittat en lägenhet i Karlstad tillsammans med Camilla.
Jag och mammi åkte till Stockholm för att höra Bögarnas fel live och shoppa nya tekoppar till mig. Det gillade jag.




Ja sen var det skolstart och flytt och även ett och annat Ikeabesök. Allting kändes så konstigt och overkligt, att gå in där i skolan utan att känna en enda jävel. Och sen ta mod till sig och börja prata, jajaj men jag är glad över att jag gjorde som jag gjorde. Jag träffade ju en massa fina människor och gör det jag verkligen älskar. Så det är väl bra med det.
Någonting jag är jävligt glad för också, är att jag flyttade med Camilla. Så många skratt och barnsligheter vi har hållt på med under veckodagarna alltså.. Ja shiet, alldeles för mycket har hänt under detta år. Men jag är så.jäkla.glad. över allting. Så många nya människor jag har lärt och känt och så mycket jag har lärt mig.
Gosh.'





Och så julen, som jag trodde så lite om och blev så mycket. Är alldeles kär i tillbakablickarna. Och så är jag så kär i Henrik och det är ju det allra bästa under detta år. Min alldeles egna henrik pettersson ♥
Där har ni mitt år. Lovely lovely 2011. Vi säger så.