har börjat packa ner mina grejer i flyttlådor samt ikeapåsar, dragit ut på det i flera veckors tid nu. För jag visste att det skulle kännas vemodigt. Vill ju inte ta med för mycket, för detta är mitt hem. Mitt riktiga hem och så vill jag att det ska kännas, så därför låter jag mycket av sakerna vara kvar. Men samtidigt är jag såååå förväntansfull och ivrig. Har liksom sett min klasslista nu, hmm spelade ingen roll för jag kände inte igen ett enda namn. Men det fick mig att inse att fasen, det är på riktigt nu.
för mig är detta jävligt stort, allting. Att flytta hemifrån, ifrån pappa, harry och mamma. Jag tycker det är skönt att vara ensam hemma en timme eller två, sen behöver jag sällskap, för jag är livrädd för att bli själv. Men jag är liksom inte själv, inte på långa vägar. Så nu ska jag gefan i att vara snyftig och gå och packa ner mina fina ljuslyktor och kaffekoppar. Bara en dag kvar nu.