na na nah!




Sista veckan av sommarlovet och regnet öser ner. Det känns i luften att hösten kryper allt närmare och konstigt nog känns det inte alls ångestfyllt i kroppen, snarare roligt. Jag vill börja skiten nu, jag vill komma in i allt det nya och jag vill börja göra det jag verkligen har velat i flera års tid.
Så dagen till ära har jag laddat hem ännu en säsong av oth, jag läser ur folks bloggarkiv och jag lyssnar på en hejdundrans mycket Kent. För det får jag när jag är ensam hemma. Ja, det får jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0