Jag vet inte riktigt vad som hände med att jag inte skulle blogga på några dagar. Kanske var min tanke att det var bättre att gräva ner sig och gråta i flera dagar men jag har kommit fram till att det bästa är att hålla sig sysselsatt när saker man inte vill ska hända händer.
Många undrar säkert vad det är som gör mig så ledsen och många vet redan. Jag drar inte upp det här, just nu. Jag kan väl egentligen bara säga att det handlar om något som står mig väldigt nära och hela mitt liv kommer faktiskt att ändras. Och det finns heller ingenting som går att ändra på, utan det kommer bli så.

Och varje gång jag tittar i spegeln blir jag lika förvånad över hur fan jag ser ut, mina ögon är röda, jag ser förbannat trött ut och helt förjävlig ut. Och hur mycket mascara jag än drar på mig så blir ögonen inte som dom brukar. Kanske är det att det inte finns något hopp i dom, eller glädje. Eller så är dom precis som jag, väldigt väldigt omskakad.

Väldigt omskakad.