I'm going to the stronger



Är det någonting jag har lärt mig under denna förbannade höst som har varit är det att leva för dagen. Det låter jättefjantigt och övermoget att leva efter det. Men jag har aldrig mått såhär som jag har mått under hösten, varje dag har varit ett mysterium. Jag har vaknat och funderat "hmm, kommer det bli en dag då jag kan skratta och må bättre eller ska det bli en dyster och grå dag precis som dagarna innan?". Allting som kan hända har i princip hänt. Tråkigt nog. Och de dagar jag har mått som bäst, då har jag verkligen skuttat fram.
Man förlorar vissa delar i sitt liv ibland, människor förändras och försvinner. That's it.
Tiden förändrar saker och det är jobbigt givetvis.. Allt som har hänt under den senaste tiden har tagit på mig, det har gnagit sig in i min kropp. Jag har varit ut balans ett tag, har haft jättenära till tårar och varit så jävla svag. Det ser jag nu. Och det är jag fortfarande. Men jag måste lära mig leva efter det jag har just nu, jag får må piss, jag får ta smällar och jag får skrika. Men jag måste fortfarande leva efter min tillvaro som den är just precis nu.
Jag skiter i hur länge det tar att klättra upp för stegen - mot det lilla lyckliga. Men jag ska upp och dit kommer jag också komma. Some day.

Och jag är redo att vänta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0