I just wanna feel real love



Igår läste jag veckorevyn och fick syn på en ganska intressant fråga, eller okej det var svaren som var intressanta. Frågan löd -Hur kommer du över en olycklig kärlek?
Det var redaktionen själv som skulle svara på frågan och det var endel vettiga svar.
Vissa svarade iskallt och oberört "jag skaffar väl en ny?". Medan någon annan svarade "jag kommer aldrig över dom". Och även "en rejäl fylla med vänninorna och bra musik".
Det där med att komma över en olycklig kärlek är en mycket jobbig sak som alla går igenom, någon gång. Det är förjävligt, det är så hemskt och man tror att man aldrig ska känna livsglädje igen. Att bli lämnad, man säger till sig själv hela tiden att han inte vill ha dig. Tankarna snurrar runt i huvudet hela tiden, du duger inte, du är för fet, du är för ful, han tycker inte om dig. Han kommer aldrig komma tillbaka och all sån skit.
För det är bara skittankar, herregud.
Jag gick ju igenom detta för inte alls länge sen, dessa jävla tankar hela tiden. Men för mig var det ändå inte riktigt kärlek. Men det var ändå så himla hemskt.
Jag dög inte, jag var ful, jag var äcklig och fyfan. Men jag sa till mig själv att jag var så jävla mycket bättre, jag var finare, jag var värd en bättre och det var endast min vinst, hans förlust.
Även om det var svårt, så gick det bättre. Jag sa det jämt till mig själv och jag gjorde saker som fick mig att glömma bort det hårda.
Jag åt t.ex en massa godis, jag verkligen åt och njöt och sen åt jag lite till för att det inte spelade någon roll.
Sen fick jag någon slags ångest och tränade, jag tog i extra mycket för att jag skulle bli starkare, jag skulle visa för mig själv att jag var stark.
Jag var mer med mina fina kompisar, som gjorde allt för mig. Jag gjorde saker som ja, fick mig att må bra helt enkelt.  Utan dedär sakerna hade jag antagligen suttit och ältat än, jag hade sett mig själv som en äcklig barnunge som inte duger.
Nu är jag frisk igen, det gick fort och det är tack vare dedär orden som jag sa till mig själv och dedär sakerna jag gjorde för att glömma bort det. Det är bara att säga till sig själv att man är bäst och att det är de som har förlorat på det. Även om det är skitsvårt ibland.

Jag är bäst och jag duger. Jag duger.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0