Ja ni, igår skrev jag ett inlägg om fjanterierna som pågår i skolan. Jag antar att det är ganska vanligt, man är ju liksom i tonåren och så. Alla förändras, man skaffar nya vänner och blablabla. Men jag förstår inte varför detta händer?
Ah, som jag skrev igår, två grupper, två jävla grupper som är inspärrade i varandra, som har en tjock stenmur runt varandra och att ta sig över denna mur, det är omöjligt. Man är nästan som fiender och det är så sjukt löjligt att jag vet inte vad jag ska skriva. Varför måste detta förekomma? Varför varför varför?
Som sagt, jag vet att detta sker hos de flesta, alla tonårstjejer småtjafsar om skitsaker, det hör till tonåren. Men jag vet inte om jag är stark nog för att klara av att folk som har stått mig så nära, sviker och väljer en annan väg. Jag orkar inte höra dessa ord om att jag inte längre betyder något, jag är nog en ganska svag person.
Det brukar vara svårt för tjejer att vara samlade i en stor grupp, men varför har man klarat av det förut och inte längre? Nä, jag är redan trött på tonårsfjanterier. Jag är redan trött på att alla ska störst uppmärksamhet, jag är trött på att man måste vara indelade i olika gäng, att bli lämnad, att se folk bli lämnade. Att förlora nära vänner, men självklart vinna en massa vänner..
Att man alltid ska ha något slags bevis på att man är populär, genom att ha flest vänner, genom att höras mest och ha flest kommentarer på bilddagboken. Sån skit ni vet.
Äh, jag står för detta. Jag tycker att flickor är väldigt löjliga, jag tycker t.o.m att jag själv är en stor fjant ibland. Jag vet inte vad jag håller på med ibland, men det är väl också endel av tonåren.
Näh, nu ska jag gå och fixa mig. Ikväll ska jag göra såna saker som tonåringar gör, ni vet. Klä upp sig, åka bil upp och ner för järnvägsgatan, spela hög musik och bara strosa runt. Kanske ta på sig en fristadsjacka och mjukisbyxor också.
Okej, där skämta jag!! Jag ska absolut inte gå runt på Torsby, finns inget fjantigare.