Är fortfarande lite rörd och känslosam efter gårdagens ämne som Vickan skrev. Det var så fint, så fint.
Men iallafall, idag är det en ny dag och ett nytt ämne - mina syskon.

Jag är ett sladdisbarn, min syster är 8år äldre än mig och min bror 6år. När vi var små, bråkade jag mest med Linus. Han jävlades mest och då, tyckte jag att det alltid var jag som fick ta skiten. Men nu idag har jag insett att det alltid var Linus som fick ta skiten. Mellersta ungen och pojke, det kan inte har varit lätt.

Ida flyttade hemifrån ganska tidigt, så hon blev för mig väldigt vuxen, fort. Hon är väldigt förståndig den där tjejen och har ganska bra åsikter och bra svar till allting. Vi har väldigt kul när vi gör saker och hon är väldigt lätt att umgås med. Men enligt mig, är vi ganska olika. Men det kanske är för att hon har vuxit upp medan jag är kvar i tonårslivet liksom. Hon tränar, pluggar, lagar mat och är vuxen medan jag lever det lilla slappa livet. Jag är ute på helgerna och roar mig med mina kompisar. Men som sagt, åldersskillnaden är nog svaret på det.
Linus flyttade hemifrån för bara några månader sen, det är lite tomt faktiskt. Jag har ingen att fråga om hjälp om datorn krånglar och jag har ingen att vara dryg mot på samma sätt. Istället får jag ta igen allt när jag väl ser honom. I mina ögon och säkert i många andras, så är Linus väldigt smart. Han har absolut bra svar till allt annat och han lär mig väldigt väldigt mycket. Hans åsikter är inte som alla andras, utan ser saker på ett helt annat sätt.
Vilket jag verkligen uppskattar. Han är enligt mig grym på att skriva och jag älskar när jag går in på hans blogg och ser att han har uppdaterat. Ett skratt, för varje inlägg i princip.
Jag ser upp till båda mina syskon och såklart, så är dom, för mig världens bästa syskon.