Det är ganska mycket det, för jag stör mig faktiskt ganska mycket på saker, ganska mycket om mig själv också. Men någonting jag inte tål är när folk bara klagar och klagar och är inte glada för någonting förutom det allra bästa och dyraste. När man klagar fast man har allting och om man kanske inte får den dyraste telefonen.
Jag kan säga att jag kanske är så till en viss grad, eller åtminstode var så. Jag ville ha nya mobiler, teknikprylar och de senaste kläderna jämt. Men efter denna höst har jag faktiskt insett vad det är som betyder någonting.
Det är inte alla dom där grejerna man får, de nya Iphone's, en ny laptop och ständigt nya grejer. De betyder, iallafall inte för mig, någonting längre. Så är det för mig och jag säger inte att jag inte tål de människor som har allt, för alla är olika. Men det är att dom inte är glada för det dom har. Utan fortätter bara att gnälla.
Sen tål jag inte när det ständigt bara snackas, men det blir aldrig av. Ord men inga visor.
Det är både jobbigt att höra på och det är jobbigt att förvänta sig saker hela tiden, men inget av sakerna blir av.
Nej, sen tål jag inte när jag själv gör saker. Som jag borde kunna bestämma själv om jag vill göra, men kan inte ta de rätta valen. Som att alltid falla ner i fel gropar. Jag vet hur det kommer sluta, men tar snestegen ändå. Det.tål.jag.inte.