Vädergudarna tänkte på mig, det tänkte att jag var tvungen att komma ut. Att jag inte kunde sitta in hela dagen.
Jag såg att solen börjadekika fram mellan gråa moln, jag ringde pappa & tvingade honom att komma hem. Han kunde gott följa med mig ut & det gjorde han. Jag tog på mig mina solbrillor & kameran. Vi gick & köpte Vattenmelon tuggumi. Jag gillar dom skarpy!
Sen gick vi vidare, en timme gick vi & vi tog massa kort. Iallafall jag, jag har en förmåga att bara trycka, trycka & trycka på knappen.
Endel foton blev riktigt bra. Jag är nog en sån person som måste ha en sol för att må bra. Det finns ju såna personer som är tvugna att gå på ljusterapi när det är som mörkast. Kanske blir jag en sån? Som är beroende av solen.
Konstigt att man kan gillar en sol så mycket.
Men min kropp fylls med energi & lycka. När jag får vara ute med kameran.
Sen kom Ida. Jag blev ännu gladare, nästan överdrivet. Dryg & fnissig.
Vi lagade mat & hela familjen satt & åt. Den händer väldigt sällan. Sex gånger per år. Varje födelsedag & julafton.
När vi såelade bowling ökade energin ännu mer. Det blev väldigt konstigt må jag säga.
Jag fnissade & var väldigt väldigt jobbig, iallafall upplevde jag det.
Nu ska jag se på tv.
Jag kommer säkert att skriva mer ikväll.



Typ såhär ser jag ut när jag ler. Visar det sällan, eftersom jag avskyr den synen.